Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Kuopio till Viborg. Av P. O. Barck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. Barck
mer han till på ett annat plan i sina
romaner ur överklassmiljö. I »Familjen på
Haa-pakoski» skildrar han konflikten mellan den
patriotiska plikten, herrgårdsägarens trohet
mot jorden, och kosmopolitismens lockelser i
det ryska kejsarrikets salonger. Romanen
behandlar en förryskningsprocess inom en
finlandssvensk familj och dess ambition visar
sig slutligen vara klart nationell. Senare blir
tonen mot lycksökarna och
undfallenhets-andan ännu skarpare hos Ahrenberg, något
som sammanhängde med att ofärdsperioden
ryckte närmare. Trots att han själv hade
många kosmopolitiska drag stod han
slutligen alltid på patriotisk grund. I det
avseendet är han mycket karakteristisk för den
övervägande delen av den svenska bildade
klassen i Finland. Den hemlöshetskänsla som
fyllde Tavaststjerna, och som i »En patriot
utan fosterland» formade sig till ett
försvarstal för de rotlösa emigranterna, hade
Ahrenberg aldrig upplevat.
I romanerna »Med styrkans rätt» och
»Rojalister och patrioter» är stoffet historiskt och
utnyttjas för att illustrera Ahrenbergs syn på
Finlands ställning i det ryska kejsarrikets
skugga. I den senare romanen, som
behandlar Anjalaförbundet, är det kungatroheten
som har författarens sympatier och inte de
finsknationella svärmarna kring
Sprengtporten och Jägerhorn. Det är ett markerat
ställningstagande för det svenska arvet i
Finland med hänsyftning på samtida
problemställningar.
Det kan för övrigt ha ett visst
kuriositetsintresse att nämna, att Ahrenberg
sammanträffade med den franske diplomaten och
rasfantasten Gobineau och att denne enligt
författarens eget vittnesbörd haft sin del i
tillkomsten av romanen »Med styrkans rätt»; en
ny upplaga av gammal vikingaromantik i
den finlandssvenska nationalitetsidéns tjänst.
Gobineau hade förklarat för Ahrenberg att
de finska stammarna aldrig hade varit
statsbildande och att Finland som rike var ett
verk av arier. Denna sats mildrar
Ahrenberg — i samförstånd med Gobineau — genom
att anse Finlands framtid kräva en
rasblandning mellan svenskt och finskt, något som
man kan fatta som en skönlitterär
omskrivning av den ståndpunkt i språkstriden,
vilken sade att en försoning mellan de båda
språkgrupperna var önskvärd och nödvändig.
Erik Ekelunds bok är rik på material och
den klarlägger med stor omsorg Ahrenbergs
författarskap, som hittills icke närmare
behandlats av forskarna. Föremålet tillhör utan
tvivel dii minores i finlandssvensk litteratur
och även om Ekelund självfallet är benägen
att på en del punkter försöka en
ärerädd-ning övervärderar han inte Ahrenbergs
betydelse. Han ger honom den plats som
tillkommer honom och ställer in hans
personlighet och verk mot tidsbakgrunden. Det är
härigenom vi i denna bok få ett så
värdefullt och fängslande bidrag till
klarläggningen av åttiotalets månggrenade andliga
och litterära liv i Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
