Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den slaviska världen och slavisk gemenskap. Av J. P. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den slaviska världen
mot ett broderfolk. Vi anse att ett svårt
brott begicks mot ryssarna av polska
regeringen och aristokratin då de annekterade
det ukrainska folket från ryska nationen och
då de ofta använde vanhederliga metoder för
att åvägabringa en så kallad union mellan
dem (Rieger tänkte på unionen mellan den
katolska och den ortodoxa kyrkan). Vi ha
öppet förklarat detta vara en brottslig
handling och ha erkänt att ni ha rätt att återtaga
detta territorium, eftersom det togs ifrån er
med våld. Ännu en gång ha vi utsagt att det
ukrainska folket har rätt att förklara sig för
ryssarna, o. s. v.
Rieger bad emellertid ryssarna erkänna
polackernas rättigheter, då dessa skilde sig från
ryssarna både i språk och historia, förutsatt
att polackerna erkände ryssarnas rättigheter.
Han påminde dem om de lausitzska slavernas
öde att nästan utrotas av tyskarna därför
att de icke varit istånd att inbördes komma
till enighet och mot sina egna intressen hade
kallat tyskarna till sin hjälp. Om det
fortsätter att råda strid mellan ryssar och
polacker, sade Rieger, vem kan då garantera
att icke polackerna inkalla tyskarna till sitt
försvar mot ryssarna? Många ryssar tyckte
illa om hans tal. Slavernas politiska oenighet
var fullständig. Detta trots deras
gemensamma känslor och lidanden.
Den nya slaviska politiken
Den nya slavismen borde vara ett uttryck
för två stora tankar, vilkas djupa ideologi
utsäger det som sedan urminnes tider sagts
av de väldiga kulturkrafterna inom slaviskt
andligt liv: Pusjkin och Turgenjev, Tolstoj
och Gorkij, Mickiewicz och Krasinski, Kollår,
Palack^ och Masaryk. Det är
humanitetstanken, det vill säga en demokrati på bred
grundval, både politisk och social, och en
tanke som omfattar hela mänskligheten. Sådan
är den äkta slaviska politiken, den rätta
principen för slavernas framtida handlingssätt.
Edvard BeneS, 1942.
Efter det första världskriget var
pansla-vismen mera en litterär och känslobetonad än
en politisk tanke, såsom vi redan sett. Detta
till trots av en viss inmängning av politiska
element. Den förkastades huvudsakligen av
tjeckoslovakerna och kan betraktas som
kärnan i antislavisk propaganda snarare än som
en slavisk politik. Det har aldrig funnits
något verkligt hot från en slavisk aggressiv
imperialism, det har aldrig funnits något sådant
som en slavisk fara. Läget tedde sig
annorlunda nu då den reaktionära tsarismen
definitivt försvunnit. Ett andra krig har brutit
ut över oss, vilket icke mera än det första
världskriget är en kamp mellan slavism och
germanism, trots vad tyska författare göra
gällande. Under de senaste åren ha tre
pan-slavistiska kongresser hållits i Moskva, vid
vilka de slaviska nationerna ha förklarat sig
vara solidariska i bekämpandet av den
pan-germanska nazistfaran. Olyckligtvis strida ett
antal slaver på axelns sida i det pågående
kriget, icke på grund av folkens vilja utan
av deras härskares vilja. Så att även nu råder
ingen absolut politisk enhet bland slaverna.
Edvard Beneä har tagit sig saken an och
har förkunnat en ny politik för de slaviska
folken. Hans politik är en fortsättning av
Masaryks, som var kritiskt inställd mot
pan-slavismen. Han sade: »Jag vill icke formulera
en ny ideologi för populär panslavism.» Vad
rör sig då den panslaviska politiken om? Den
har sitt ursprung i det faktum att alla
rörelser med slavisk gemenskap som mål ha
dikterats av den gemensamma kampen för frihet.
Beneä fordrar nu en ny slavisk politik för att
trygga freden för de slaviska nationerna och
rädda deras kultur från alltyskt herravälde.
Han understryker att i olikhet mot många
panslaviska ideer i det förgångna alla försök
att utforma en genuint slavisk politik under
det första världskriget voro av revolutionär
natur. Han påpekar den ryska revolutionens
betydelse för de slaviska nationernas
frigörelse. Vilka slutsatser skola vi draga härav?
Det första världskrigets betydelse låg för
Beneä och Masaryk däri att kriget var en
kamp för att demokratisera världen. Beneä
ser det andra världskriget som en
fortsättning av det första. Det är samma kamp för
demokratins idé och för dess befästande
gentemot de våldsammaste reaktionerna från en
förbittrad nationalism vars mål är att
omintetgöra alla försök att förbättra
mänsklighetens lott och i stället sätta sitt eget
skriande omänskliga barbari. Ingen av de
slaviska nationerna borde ha gått in på
fascismens eller nazismens sida i det pågående
kriget.
Tjeckoslovakien har rent samvete. Hitler
erbjöd tre gånger Beneä en pakt liknande
den med Polen. Beneä avslog tre gånger en
dylik pakt och försökte uppnå en
överenskommelse med Polen, medan han varnade
Jugoslavien. Edvard Beneä är rätte mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
