Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den slaviska världen och slavisk gemenskap. Av J. P. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. P. H o di n
att uppkalla slaverna till en ny praktisk
slavisk politik. Första resultatet av hans
politik var en pakt med Sovjetunionen om
ömsesidigt bistånd. Polen kan ansluta sig till den
närhelst det önskar. Det bör understrykas
att det icke finns något av aggressiv slavism
i denna nya politik. Den är tvärtom en
defensiv pakt. Benes skriver: »Jag betraktar
det nuvarande kriget som ett avgörande
historiskt tillfälle att göra definitivt slut på
det alltyska trycket mot öster. Det är det
nuvarande kriget som har bevisat behovet
av ett verkligt lojalt och vänskapligt
samarbete mellan Polen, Tjeckoslovakien och
Sovjetunionen.» Om detta skulle kunna
åvägabringas skulle resultatet härav bli en fred
som alla slaviska folk kräva för sin kulturella
och ekonomiska utveckling. De röster som ha
ropat, såsom Krizanic gjorde på sin tid, att
»tyskarna översvämma vårt land ...» skulle
då för alltid tystna.
En effektiv slavisk politik för framtiden är
icke endast ett nationellt, det är ett socialt
och kulturellt problem. Beneä ställer frågan
så:
Vad skall den slaviska politiken bli efter det
nuvarande kriget, om de slaviska nationerna taga
lärdom av de båda världskrigen ? Slaviska problem
kunna icke lösas genom en myckenhet idealistiskt
tal och sentimentalitet om slaver och slaviskt
broderskap, och icke heller genom reaktionär slavofili
eller expansiv panslavism av alla nyanser och arter;
ej heller kunna de lösas genom en borgerlig
neosla-vism från tiden före första världskriget ■—• en
politik som sökte försona tsarismen med det habsburgska
riket och uppställde något slags slavisk imperialism
för att motväga hohenzollrarnas.
De slaviska folkens problem har alltid varit
intimt förbundet med deras kamp för frihet. Det har
alltid omfattat de bredaste lagren av det lidande
slaviska samhället. Slavisk solidaritet måste vara
revolutionär i all tid. Den måste vara en kamp
mot tyranni och reaktion. Alla slaviska nationer
äro till sin innersta natur djupt demokratiska. Det
första världskriget förändrade de slaviska folkens
lott från att vara slavars och underkuvades lott och
gav dem ett visst mått av nationell status. Det
andra världskriget förenklar i hög grad det slaviska
problemet och har fört det framåt mot en slutgiltig
och fredlig lösning.
De slaviska nationerna skola utgå ur det
pågående kriget som fria folk med egna länder. De
slaviska staterna skola lösa alla sina inre svårigheter
efter demokratiska linjer och skola leva i fred, i
vänskapligt samarbete med varandra. Detta
betyder icke att de individuella slaviska nationerna och
staterna icke skola förbli oberoende av varandra
eller att de skulle uppgå i ett politiskt block.
Tvärtom, de skola alla var för sig leva sitt eget
nationella liv med sina egna demokratiska institutioner.
Om de slaviska problemen lösas efter dessa
linjer skulle de få ett uppenbart inflytande
på Europas politiska stabilitet. Nu då det är
vars och ens allvarliga önskan att
åvägabringa en ny världsordning, även om det
betyder att sammanföra nationer till regionala
block ekonomiskt beroende av varandra, böra
de som tala för en praktisk panslavisk
politik icke förlora ur sikte det faktum att en
slavisk politik aldrig får bli exklusivt
nationell och slavisk utan bör sträcka sig till
Europa och världen. Häri intog Masaryk en
bestämd och kritisk ståndpunkt. »Jag vill
icke blint acceptera några tankar på en
slavisk mission. Jag har aldrig blint accepterat
någon ensidig uppfattning av västerländsk
kultur. Ju mer vi forska i nationernas kultur
och filosofera över deras kulturella
utveckling, dess mer inse vi nödvändigheten av en
kulturell syntes och gemenskap, både i
slavisk och internationell mening. Kulturell
gemenskap som söker och tillgodogör sig
politiska och kulturella inflytelser utifrån
betyder uppskattning av vår egen och andras
kultur. Den betyder uppskattning av hela
världens kultur . . . Vad vi behöva är en
politik som omfattar alla kulturer.»
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
