Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kring Karl Johans-porträtten. En översikt och ett arbetsprogram. Av Gunnar Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar
Antalet existerande porträtt av Karl
Johan i skulptur, olja, akvarell etc.
uppskattas av Taube till omkr. 200, en siffra,
som dock torde ligga i underkant, om
hänsyn tages också till alla miniatyrer, såväl
inramade som å snusdosor och andra
pretiosa. Helt utanför den nämnda
uppskattningen falla också porträtten i gravyr och
litografi, uppgående till omkr. 250 st., häri
ej inberäknade olika varianter av samma blad.
Detta porträttbestånd, som i fyllighet
gott tål en jämförelse med Gustav II Adolfs
och Karl XII:s, är dock hittills i
litteraturen påfallande litet utnyttjat. I
exempelvis Bartons arbete bestå porträtten
övervägande i reproduktioner av ofta
återgivna målningar, koppar- och stålstick samt
litografier. Betydligt bättre är illustreringen
i de senare årens svenska arbeten, som
kunnat använda sig av det inhemska
por-trättmaterialet. Vid bildurvalet till dessa
har man nästan helt förbigått skulpturerna,
undantag bildar endast den nedan närmare
berörda Chinard-bysten. I stort sett kan
detta också betecknas som befogat med
hänsyn till deras i allmänhet tämligen ringa
intresse. Egendomligt är dock, att den
bronsbyst av François Bosio, som äges
av Karl Johans-förbundet i Uppsala och
nu har sin plats i Universitetsbiblioteket
(replik, i vissa detaljer avvikande, på
Skokloster), ej befunnits värdig att
reproduceras. Av Taube betecknas detta arbete
som det mest konstnärliga av
skulpturporträtten, och även i övrigt erbjuder det
åtskilligt av intresse. Bosio är en
representant för den klassicerande riktning, som
behärskade konsten under det napoleonska
tidevarvet. Man hade därför väntat, att
här finna Karl Johan framställd i romersk
dräkt eller klassisk nakenhet. I stället är
han liksom ännu 1700-talets regenter och
stormän på deras paradporträtt iförd
rustning, här utsmyckad med serafimerordens
band och kraschan. Med sin skarpskurna
profil och det lilla huvudet på den långa,
seniga halsen framhäver denna skulptur det
örnliknande, som många iakttagare tyckt
sig finna i hans utseende. Något av klassisk
kyla finner man ej heller i denna livfulla
framställning. Då Bosios arbete får antagas
ha tillkommit omedelbart efter tronfölj
ar-valet 1810, är det förklarligt, om det kunnat
påverkas av de romantiska strömningarna.
Men vi få även räkna med att modellens
temperament — Napoleon betonade gärna
dettas sydländska karaktär och fantiserade
om ett moriskt rasinslag — kunnat bränna
igenom konstnärens klassicerande stil. Det
som förlänar Bosios skulptur dess största
intresse är nämligen, att det starkare än
något annat Karl Johans-porträtt ger en
glimt av den eld i hans väsen, varom så
många av hans samtida vittna.
Såsom konstverk minst jämbördigt med
och ur porträttsynpunkt överlägset Bosios
verk får betecknas den för Taube obekanta
terracottabyst, som 1917 inköptes från
Frankrike av prins Eugen, och nu ingår
i Waldemarsuddes samlingar. Av
konstnären, Joseph Chinard, framställes här
Karl Johan som romersk fältherre med
en flik av manteln över ena skuldran.
Ansiktet står nära Bosios typ, och de båda
konstverken torde ha tillkommit med endast
få års mellanrum. Att Chinards byst tillhör
tiden efter 1800 antydes av frisyren. Det
var som nybliven förste konsul Napoleon,
följande tidens antiksvärmeri även på detta
område, lät sitt långa hår falla för saxen.
Sannolikt följdes det nya modet omedelbart
av flertalet i hans närmaste omgivning,
ehuru man sökte sina förebilder på olika
håll — Bernadotte för sin del hos
glansperiodens lockhåriga kejsarporträtt. Med
hänsyn till att det först är efter
upp-höjelsen till marskalk av Frankrike (1804),
som Karl Johan får tid att sitta modell för
en målning, förefaller antagligt, att även
porträttskulpturen tillhör denna tid.
Chinards byst antages också ha tillkommit
omkr. 1805.
96"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
