Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kring Karl Johans-porträtten. En översikt och ett arbetsprogram. Av Gunnar Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring Karl Johan s-p orträtten
paradporträtt. P. Martinets helfigur,
ursprungligen i ägo hos Bernadottes
vapenbroder Masséna, visar en ansiktstyp, så
starkt påverkad av Kreul, att man måste
betvivla dess självständighet. Vida högre
stå Gérards båda målningar, men vad
beträffar ansiktet, är deras dokumentariska
värde, såsom ovan framhållits, endast
begränsat. I detta hänseende torde första
platsen få tillerkännas Björnsnäs-porträttet.
Vad beträffar skulpturerna, är läget
bättre än vad litteraturen låter förmoda.
Under de senare åren har visserligen
Chi-nards arbete börjat att uppmärksammas,
men Bosios byst och den osignerade
Oslomedaljongen ha ännu ej funnit vägen till
de historiska och biografiska arbetena om
Karl Johan. Även av porträtten i gravyr
och litografi förtjäna åtskilliga utöver de
hittills reproducerade att uppmärksammas.
Den ofullbordade bröstbilden i litografi har
ovan berörts. Av intresse äro vidare bl. a.
ett par ryska och engelska kopparstick,
kännetecknade av de starkt framträdande
förskönings- och heroiseringstendenserna.
De sakna visserligen allt porträttvärde, men
såsom uttryck för de stämningar och
känslor, som mötte Karl Johan under det skede,
då han gjorde sin största historiska insats,
torde de förtjäna sin plats i de verk, som
behandla honom och hans tidevarv.
Vid ett studium av Karl
Johans-porträtten i belysningen av de samtida
källornas uttalanden om hans utseende får man
ett starkt intryck av porträttkonstens
endast begränsade möjligheter att återge
en människas drag och framför allt hennes
psyke. Allt starkare drivs man att skänka
Trolle-Wachtmeisters delvis paradoxala
uttalanden sitt beaktande. Inför nämnda
källas vittnesbörd om det »snart sagt
hänförande» i hans ansikte, sammanställt med
det faktum, att Karl Johan från olika håll
skildras som den oemotståndlige charmören,
tvingas man till slutsatsen, att något
väsentligt i hans utseende gått förlorat även
Fot. Svenska Porträttarkivet.
Oljemålning av 0. J. Södermark.
Rosendal.
i de bästa porträtten. Det ständigt skiftande
minspelet gå vi givetvis överallt miste om,
och om ögonens uttrycksfulla skärpa ge
endast ett fåtal bilder något begrepp. I
dessa hänseenden har även
Björnsnäs-porträttet trots all realism sin begränsning.
Vad beträffar karakteriseringen i Karl
Johans-porträtten kan mot den göras
samma invändning som mot store mäns i
allmänhet — att den ej är uttömmande.
Denna anmärkning riktades bl. a. av George
Washingtons samtida mot de dock både
talrika och goda porträtten av den
amerikanske nationalhjälten. I fråga om Karl
Johan försvårades porträttörens arbete i
hög grad genom hans tydligen mycket
sammansatta natur. Han var den äkta
gascog-naren med det flödande, blomsterrika
ordsvallet, den impulsiva, temperamentsfulla
härskarnaturen, som endast med svårighet
fördrog motsägelser, och som kunde ruska
om även sina mest betrodde ministrar, när
de motsatte sig hans planer
(Hartmansdorff). Men samtidigt var han den
kallblodige, fullständigt behärskade krigaren,
som i timtal trotsade det värsta kulregnet
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
