Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Promenad i »Bellmans Stockholm». Från Stadsmuseets minnesutställning. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Stål hane
Jean Fredman.
Lavyr av Yngve Berg. IQ45.
under senare hälften av r 700-talet få vi
något större antal bilder med Stockholmsmotiv.
Utförda i olja, etsning och akvarell äro de nu
också mera verklighetstrogna än de tidigare
kopparsticken. Sevenboms femton
rådhusmålningar äro bland de första. Mest samtidiga
med episteldiktningen ge de dock i sin nästan
fotografiska torrhet icke mycket av
atmosfären och stämningen i det Stockholm, som
så underbart lever i Bellmans dikt. Blott fyra
av dem äro här medtagna, av vilka utsikten
från Blekholmen ger en god bild av det hus,
där Bellman avled 1795. Det är först
bröderna Martin som i sina otaliga
Stockholmsbilder i olika tekniker sett sin födelsestad
med samma förälskade ögon som skalden.
Deras läckra akvareller och kolorerade
etsningar äro också här väl representerade.
Vilken artistisk finess och på samma gång
vilken minutiös exakthet över dessa utsikter
hållna i blekgrönt och rosa med drivande
skyar i skärt och blekgult på en vitblå
himmel. Rummet domineras dock av Elias
Martins väldiga oljemålning med utsikten över
staden från Mosebacke, tavlan lyckligt
placerad så, att man med största lätthet kan
orientera sig i det vidsträckta panoramat.
Det är Bellmans Stockholm i fågelperspektiv.
Övriga bilder anknyta mer eller mindre direkt
till Bellman och hans diktning. Där är t. ex.
en liten akvarell av okänd konstnär »Danto
Brenneri sedt ifrån Nyboda Backe». På
Nyboda gård bodde skaldens äldsta syster som
nygift och Fredmans sång N:o 9 »Nå
ödmjukaste tjänare, gunstig herr värd!» är
tillägnad hans gode vän kamrer Jacob Möller
vid Danto kronobränneri.
Nästa rum har formats till en stilren,
gustaviansk salong, där porträtt och genrebilder
avse att ge en föreställning om de kretsar ur
hov, societet och borgerskap i vilka Bellman
under senare delen av sitt liv umgicks. Här
intas hedersplatsen av skaldens konungslige
beskyddare, Gustav III, representerad av
Houdons praktfulla marmorbyst. Det stora,
höga rummet får en ljus och festlig karaktär
genom de tryckta tygtapeterna, vilkas tyg
enligt tidens bruk även använts till möbeln
och gardinerna. Här hänger vackra porträtt
av Carl Fredrik Scheffer, Patrik Alströmer,
Elis Schröderheim, Samuel af Ugglas och
andra skaldens gynnare och vänner. Om hans
förhållande till Gustaf III vittnar inskriften
på ett litet kinesiskt bläckhorn, att döma av
årtalet tydligen en kunglig gåva i samband
med utnämningen till hovsekreterare samt
konungens exemplar av Fredmans sånger i rött
praktband med krönt spegelmonogram på
pärmen. Föremålen förvaras i ett monterbord
i Louis XVI:s stil, där även är utlagt Rehns
förslag till ramen på Kraffts bekanta
Bell-mansporträtt, vilket i original hänger
ovanför, liksom på Gripsholm omgivet av
makarna Schröderheims porträtt.
Då Ivar Simonssons sällsynt lovande
forskarbana i januari 1925 stäcktes av döden
efterlämnade han bl. a. en tyvärr ofullbordad,
men synnerligen givande uppsats om
skaldens förhållande till sitt stoff. Han hade
kallat den »Fredmansdiktens verklighet» och den
blev sedan tryckt i Bellmansstudier 1926.
Detta var faktiskt första gången en fackman
med allvar och oväld ägnade denna för
Bell-mansforskningen så centrala fråga ett mera
ingående studium. Fryxell hade tidigare varit
inne på ämnet i sina Berättelser, där han
lämnat en medveten svartmålning, vilken
Simonsson mycket betecknande stämplar som
»grundfalsk». Fryxell hade gjort dikten till
verklighet. Bland utställningens
värdefullaste uppslag är utan tvivel det rum, som
helt ägnats åt att föra vidare och, så långt
sig låter göra, illustrera de resultat vartill
Simonsson kommit i sin grundläggande studie.
Denna Bellmans verklighet är icke vacker,
det är först när skalden ömsint och förlå-
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
