Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Katri Vala. Av Ragna Ljungdell-Erlandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragna Ljungdell-Erlan ds son
jerna i detta moderna ödesdrama. Inte heller
är de, annat än i renad och avklarnad form,
nödvändiga för att fatta livsverket. Senare,
när diktargestalten renad från tidsslagget
avtecknar sig för eftervärlden, skall de
vara glömda. Men då skall också något av
brustenheten, glansen och den mänskliga
storheten i denna ödesbrottning ha gått
förlorad.
Två frågor kommer vi, hennes medsyskon
i tidsfloden, inte ifrån: Vi har upprörts och
reagerat inför den dödande cirkel av
ensamhet och oförståelse som i livstiden allt mer
pressande inringade en Aleksis Kivi, en Edith
Södergran. Men vi få, som stod Katri Vala
tillräckligt nära för att se och förstå — kunde
vi egentligen med ett uns lätta hennes börda?
Knappast. Kan man överhuvud göra sådant ?
Är icke den mänskliga ödescirkeln,
isynnerhet den andligt skapande individens,
oåtkomligt sluten inom sin egen mening! — Den
andra stora frågan vill vid det här laget
forma ut sig till ett konstaterande: Här går
alltså den finska ödeslinjen fram, så ser den
väg ut som den finska andens största
ut-hamrare har att gå. Än så länge tycks ingen
annan väg given.
Hos Uuno Kailas och Edith Södergran är
de fem diktkoncentraten fördelade över en
period av sex till åtta år. Hos Katri Vala
värker de lyriska pärlorna fram under en
tidrymd av tjugo år, hela den produktivaste
delen av ett människoliv. Isynnerhet den
gastkramande åttaårsperioden mellan
Återkomst och Vårdträdet brinner är signifikativ.
Visst hade hon manus utöver dessa.
Huvudparten av dem ville hon genom en ung
svägerska bringa i säkerhet till Sverige år 1940.
Svägerskan var en av ledarinnorna för den
barntransport, som förolyckades vid en
tågkollision i norra Finland. Hon omkom, och
Katri Valas manus gick samma väg. Som det
mesta hon ägt i livet. — Faktum kvarstår
emellertid, och det säger en del om
spännvidden i hennes livskamp. Hos ingen av de
andra är heller svinget så stort som hos Katri
Vala mellan Den fjärran trädgården (1924)
och Vårdträdet brinner (1942).
Det är inte gott att veta ur vilka det
förflutnas och nedärvdas källsprång den
glödande blomprakten brast fram i Den fjärran
trädgården. Äktfödd var den i alla händelser. —
För övrigt var Katri Vala, som vid ett första
ytligt påseende verkar så enhetligt skuren ur
det finska folkblocket, en intressant kors-
ningspunkt för olika laddade fibrer. Fadern,
den från Sverige härstammande forstmästaren
Wadenström, gifte sig i Muonio i Lappland
med en finsk bondflicka, vilken som människa
ännu i alla avseenden var ett råmaterial. Ur
denna tidens modebetingade, svärmiska
»natur och kultur»-liaison föddes Katri Vala och
två söner. Karin Wadenströms svenska
härstamning betingar naturligtvis avgörande
hennes kommande skandinaviska orientering som
finsk kulturarbetare. För övrigt kom detta
omaka äktenskap att i framtiden vålla Katri
Vala mycken personlig friktion. Men det kan
också hända att det skänkt henne något
positivt stråk. Är det till exempel förmätet att
tro att den hedniska naturglädjen i hennes
dikter kan ha något att göra med de
olikfärgade trådarna i härstamningen? I hennes
väsens landskap skymtar den initierade
vidare bilden av de bägge kyrkorna, den
lutherska och den grekisk-ortodoxa, i den karelska
gränssocknen Ilomantsi, där hennes barndom
förflöt och där hon senare hade tjänst som
folkskollärarinna. Vid hennes jordfästning i
Stockholm juni 1944 berättade hennes bror
den tjusande episoden om hur Katri och han
en gång i barndomen skulle begrava en död
fågel. Diskussion uppstod om vilkendera
kyrkans ritual man skulle följa. Katri löste
då den gordiska knuten genom att resolut
föreslå att man skulle ta »lite av vardera»
ritualen. Denna barndomens enkla genialitet,
som i plötsligt frambrytande pulsslag röjer
individens slumrande substans, kom sedan att
prägla Katri Valas hela framtida
livsinställning. Men en sådan »lite av vardera »-position
kan, när den råkar falla inom ramen av en
ung och expansiv kulturkrets där det uddiga
hävdandet av motsatsen än så länge
dominerar på bekostnad av sammansmältningen,
för sin bärare komma att innebära personlig
tragik. — Från skoltiden i småstaden Borgå
har Katri Vala säkerligen en hel del av sin
aversion mot det småborgerliga och
inskränkta. Om denna period därutöver gett henne
något positivt är svårare att spåra. Följande
miljö, utslagsgivande för hela hennes
kommande verksamhet, blev
Tulenkantajat-grup-pen i det intellektuella Helsingfors, där Katri
Vala snart jämte brodern blev en av
förgrundsfigurerna.
Med alla dessa olikfärgade inslag i sitt
väsens ränning var Katri Vala på intet sätt
brusten eller splittrad. Hon var hel och lugnt
självfallen, med en rustik och bondsk frodig-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
