Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Katri Vala. Av Ragna Ljungdell-Erlandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K atr i Vala
het som mänsklig motvikt till sin diktnings
utsökta konstnärlighet. Betecknande är
hennes harm över folks vanliga sätt att
identifiera den andliga arbetaren med bohemen;
när hon så påträffade konstnärer, som
faktiskt bekräftade den gamla nötta klichén,
ogillade hon dem avgjort. För henne var
dikten frukten, som mognade under en krävande
och mödosam livsväg, ingalunda resultatet
av något bohemeri. Det brustna och trasiga
var henne väsensfrämmande. Hennes
reaktion inför det var ett förvånat beklagande,
buret av en stark och aktiv värme. Denna
värme var ett av hennes djupaste drag;
ödes-tungt kom den att prägla hennes
levnadsbana. Katri Vala var ingen gnistrande solitär
som Edith Södergran. Hennes kvinnlighet
brann inte likt en profetissas och sierskas.
Hon var helt kvinna och moder på den
normala vardagens plan, men detta plan
fördjupade och förädlade hon i alla dess
dimensioner. Detta hennes medvetande kom sedan
att växa ut till att omfatta hela
människotillvaron i ett tidsmoment, som följdriktigt
slog sin bärare till döds.
Den fjärran trädgården slog ner likt en
blixt i karg finsk jordmån. Här sjöng en fullt
utvuxen sångfågel med fjäderskrud av en
tropisk glöd. Frappant var bildernas sinnliga
prakt, den svepande dynamiken, den
fjädrande rytmen. Svinget mellan de olika polerna
i hennes konst kommer fram i rubrikerna:
Blommande jord — Den mördade jorden;
Skilsmässan — Grå sång. Livsberusningen får
uttryck, lysande, heta och dock överlägset
behärskade som aldrig förr på finskt
tungomål. Samtidigt har hon en sektor som vetter
mot fasan. Sällsamt, hon är ju så sund och
saknar varje dragning in mot de
själssjukdomens marker, där Kailas slocknade. Ändå
tycks hennes instrument ge utslag i närheten
av dessa marker. Härifrån svingar hon sig
med graciös lätthet över till sagan. På detta
instrument är hon oöverträffad mästare,
betagande och underfundig. I Den blå dörren
och På jordens brygga finner man i allt högre
grad den stora diktens enkla och raka ordval.
Hennes kräsenhet undviker varje kliché.
Rytmen blir allt stramare. Den blå dörren
är den praktfullaste kärlekslyrik någon kvinna
skänkt finskt språkområde.
Redan i upptakten Videpipan i samlingen
Återkomst känner hon aningsvis den
kommande livsuppgiften växa sig över huvudet.
Kvinnan och naturvarelsen avböjer skyggt:
Jag är ingen fanbärare,
ingen ömhjärtad vägvisare
på er färd mot morgonens land —
Jag är en videbuske vid strömmens rand
genom vilken vindarna blåsa,
ur vilken världens upproriska ande
bryter en enkel pipa
för att spela en melodi,
av storm, ångest, kärlek
och en liten smula morgongryning.
Hon ville inte. Men hon blev det.
Vilket mänskligt livsinnehåll ligger så
mellan den skimrande bildprakten i Den fjärran
trädgården och Den blå dörren samt de djupt
personliga, mörka och medvetna tonfallen i
Paluu (Återkomst) ?
En ny faktor i Katri Valas andliga
utrustning har pockande manifesterat sig. Hennes
drivna och kritiska intellekt har gjort henne
till en stridbar och spirituell politisk och
kulturell kåsör i tidningen Tulenkantajat.
Sådana har aldrig vuxit på träd i Finland. —
Under dessa år har Katri Vala insjuknat i
lungtuberkulos, rest till Frankrike,
tillfrisknat, ingått äktenskap. Hennes första barn
dog vid födelsen, det andra hade ett medfött
talfel. Hennes make blev arbetslös. Katri
Vala fick återgå till uppgiften att som
lärarinna på landsbygden klara familjens ekonomi.
Den som något vet om vad det innebär för
en politisk radikal att fungera som lärarinna
i stockkonservativ finsk landsbygd, den kan
ana kraftinsatsen. Härtill kom den fysiska
bördan — hennes hälsa var dock redan
angripen — av att på dagarna sköta en stor
skolklass och på nätterna vårda sitt barn.
Stoff till diktning fanns övernog, men
knappast tid. Var det underligt, att den varma
och vitala kvinnan slet lungsot på sig!
Återkomst är i alla avseenden en av de
märkligaste diktsamlingarna under det
självständiga Finlands två första decennier.
Tidsmomentet närmar sig sitt branta stup, den
uttrycksbegåvade människan mognar
smärtsamt mot sitt mål. — Som ingen annan kvinna
i Finland — Hagar Olsson möjligen
undantagen —• har Katri Vala under uppladdningens
år i ångestfullt pockande termer registrerat
det kommande europeiska sammanbrottet.
Mången har varierat detta ragnarökstema i
estetiskt njutbara molltongångar. Katri Vala
har hamrat ut sin växande visshet i strama
appeller, med en uppfordrande brodd av
antingen—eller! Samtidigt skälvande av en
mogen smärtas röda blod. Två upplevelser
överskuggar framför allt sidorna i Återkomst.
15—Ord och Bild, 54 :e årg.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
