Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
Karl Nordströms märkliga 1889-måleri med
dess impressionistiska durklang skänker ett
spänningsmoment åt salen, som icke
förfelar sin verkan på den mottaglige, han må
vara van eller ovan att vandra runt på en
utställning.
Till utställningen har tryckts en katalog på
närmare 150 sidor med rikt
illustrationsmaterial. Citat ur tidens konstanmälningar äro
med jämna mellanrum inströdda vid
katalognummer av större intresse.
Att läsa de gamla åttiotalsutgjutelserna om
konst, sådan den bör vara och sådan den icke
får vara, och sedan göra jämförelser med det
som nu skrivs om samma ting skänker en
konstanmälare ilningar av oro och ångest:
ser man så litet av det bärande i nutiden, är
man så fastkittad i ögonblickets tillfälliga
tycken? Finns någon tröst? Ja, kanske —
kaleidoskopet igen! Iakttagelser och
värdeomdömen vid ett givet tillfälle ingående i ett
tidsbundet mönster skakas om, vridas och
vändas till nya figurationer, många gånger
slumpartat förbryllande och oväntade till
följd av konstnärernas nyskapande och
synförvändande impulser. Facetterna blixtra på
nytt sätt i ljuset av nya erfarenheter.
Samtiden såg ej det väsentliga i Ernst
Josephsons färgdemoni, i hans fonder av gammalt
guld från Rembrandt och italienarna, i hans
vitala grepp att binda det gamla samman med
det nya måleriets djärvaste tendenser.
Kamraterna uppfattade föga därav, den av
patriotiska forntidstolkningar och akademiska
konventioner bländade allmänheten
uppfattade ännu mindre — det tedde sig bara som
oförskämda avsteg från det riktiga och
smakfulla, nydanarens sedvanliga tramp i
klaveret, utländska påhitt av tvivelaktigt slag.
De ungas opposition mot ordningen betydde
anarki och upplösning, de voro vanartiga
barn som spottade föräldrarna i ansiktet ända
tills de själva blevo gamla nog att förvånas
över en ny ungdoms obstinata beteende, det
oroväckande i nästa opponentbölja — »en
skandal i societeten», för att använda namnet
på en av Josephsons mest eruptiva målningar.
Ett antal samlare -— lika många givare!
Kombinationen offervilja—konstsamlande har
ofta i olika sammanhang berörts i denna
tidskrifts konstkrönikor. Och det är ganska
naturligt, eftersom våra samlare av format
ideligen gripit in i konstlivet på ett högst
gagneligt sätt, ja, i sina stiligaste åtgärder ha de
givit staten, kommunen eller den enskilda
Carl Larsson. Porträtt av
T hor sten Laurin. Akvarell.
Direktör Thorsten Laurins samling.
hjälporganisationen handtag, som leda
tanken till dramats gamle betrodde hjälpare i
kinkiga lägen, »deus ex machina». Dilemma
uppstår exempelvis för ett statligt museum,
som önskar förvärva något eller några
oändligt önskvärda ting men saknar nödiga
inköpsmedel. Då hoppar en behjärtad person
in i scenbildens dödvatten och sätter
maskineriet i gång eller hjälper andra att göra det.
Thorsten Laurins animerande roll i föreningen
Nationalmusei vänner och Herman
Gott-hardts betydelse som donator för Malmö
museum ha nyligen aktualiserats.
Till Thorsten Laurins sjuttioårsdag
anordnade Nationalmuseum en imponerande
utställning av ett urval ur hans samling. I
museichefens av värme och entusiasm burna
katalogförord berördes därvid så många för
Nationalmuseum välsignelserika laurinska
initiativ och gåvor, att denna krönika helt
enkelt av utrymmesbrist måste avstå från en
mera nyanserad utredning. Vad själva
utställningen beträffar med dess högklassiga
uppbåd av svensk, skandinavisk och
utom-skandinavisk konst må till att börja med
omnämnas, att en av de utställda klenoderna
var Daumiers akvarell »La fine bouteille»,
ett mästerverk, som aldrig får gå ur landet.
En ny »deus ex machina» efterlyses i god tid
som, då tiden är inne, bärgar denna
underbara franska genrebild åt Nationalmuseum.
Den senaste gåvan av Thorsten Laurin själv
genom Nationalmusei vänners förmedling i
anledning av födelsedagen är ett annat stort
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
