Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
närens dotter, fröken Carola Cederström, i
gåva till Nationalmuseum överlämnat en både
konstnärligt och för forskningen rörande
Cederströms utveckling betydelsefull kollektion
teckningar av hans hand. Bland annat
återfinnes här en serie som skildrar
»konstverkets födelse», nämligen utkast till målningen
»Karl XII:s likfärd», olika moment i
konstnärens brottning med motivet.
Till förmån för Franska Barnhjälpen har
makarna Grace och Philip Sandblom i
Föreningen för nutida konst låtit utställa sin
samling av fransk och svensk konst. Man kan
som svensk vara både glad och stolt över att
privatsamlingar av så hög kvalitet kunna
uppletas innanför gränserna. Numerärt
understigande hundratalet och i det avseendet
knappast jämförbar med de väldiga Gotthardtska
och Laurinska kollektionerna har
emellertid den Sandblomska samlingen sin styrka i
det förnämt återhållsamma urvalet med
flera även internationellt sett betydande
toppsaker. Strävan har tydligen varit att komma
över — för att tillgripa ett något drastiskt
ord — fullfjädrade ting. Philip Sandblom
bekänner själv med sympatisk öppenhet i sitt
katalogföretal: »Det står väl genast klart för
besökaren att vår smak är mer klassisk än
romantisk. Framför allt ha vi ej gärna sett
att konstnären förlorat greppet om sina
uttrycksmedel under verkets utformning — ej
heller att han lämnat det oklart eller
halvutsagt. (Det torde vara förklarligt att vi gjort
ett undantag för Josephsons mäktiga vision
där dock sjukdomen synes mer ha frigjort
än mattat kraften.) Våra romantiska vänner
finna kanske vår samling kylig ■—- det är
naturligt. Vi tro oss dock i alla våra konstverk
förnimma hettan av skaparkraftens låga om
den också ej flammar vild och otämd.»
Ja, dessa ord kunna faktiskt användas för
att karakterisera sådana målningar som
exempelvis den i samlingen ingående
»Lejonjakten» av Delacroix eller Picassos »Källan».
Sandblom är läkare och tycks medvetet eller
omedvetet nyttja termometern (på något sätt
överförd till det andliga planet), då han i
ovanstående rader söker klargöra för sig
själv graden av kylig klarhet eller het
lidelse i de verk han älskar. Syntesen av båda
avläsningarna i samma verk öppnar väg för
en mycket lockande form av konstbegrundan
och må därför efter Sandbloms egna
direktiv prövas vid en genomgång av samlingen.
Då meddelar den rationella klarheten hos
Otte Sköld. Porträtt av Torsten
Palm. Oljemålning. 1921.
Tillhör direktör Fritz H. Eriksson.
Delacroix mitt i all barockvirvlande
penselrörelse och häftig koloristisk glöd mera
klassisk svalka än de »romantiska vännerna» skulle
vänta. Och Picassos storformade liggande
kvinna i det ödsliga landskapet utstrålar en
tidlös ro, det dova lugnet före samme
konstnärs extatiska utbrott i de senare årens
dynamiska Guernicabilder. Aristide Maillols
»Sittande kvinna» blir i sin rondeur en syster
till Picassos källnymf. Han som ville göra
något hållfast — »durable» — av den
färg-flimmerupplösta impressionismen, Cézanne,
framstår med nobel distinktion i två
målningar i Sandbloms kollektion, ett
arkitektoniskt uppbyggt stilleben och ett porträtt av
Mme Cézanne, där man över det geometriska
skelettet av trianglar och cirklar förnimmer
konstnärens subtila växelspel av varma och
kalla toner. En av samlingens vackraste
målningar är Braques »Nature morte» från 1929
med en raffinerad balans av ett fåtal
sordinerade klanger. Mitt emot hänger en
kontrasteffekt, en blossande seen med tvätterskor
från Renoirs ålderdomsperiod, ett verk som
skulle varit feberhett i färg, om inte ett
ljuvligt blått hållit de rundlemmade
bondflickornas koloristiska temperatur i styr.
En annan av samlingens glanspunkter är
Matisses »Harmoni i gult». Den ger den franska
expressionistens arabeskinspirerade
skönhetsglädje i ett nötskal. Det egendomliga är att
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
