Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
Martin Åberg. Mot ljuset. Oljemålning. 1944.
Nationalmuseum.
detta veritabla färgsmycke tycks vara lika
vackert i svart och vitt — se katalogomslagets
kliché! Det är den utomordentliga
sammansmältningen av färg- och linjestil, av kontur
och yta, som förklarar fenomenet.
I den svenska delen intaga Hilding
lönnqvist och Axel Nilsson såväl numerärt som
kvalitativt hedersplatserna. Den förre är
representerad med tretton företrädesvis tidiga
verk, bland dem »Kärlekshavet» från 1917,
ett av konstnärens sällsammaste och skönaste
ting. Av Axel Nilsson finnas inte mindre än
femton konstverk från olika perioder,
emalj-aktigt täta små bilder från Italien 1923 och
porträtt samt landskap från 1930-talet, bland
andra den överlägset ljustolkande
»Kungs-holmsstrand», 1934. Av svensk skulptur
märkas Möllerbergs porträtt av makarna
Sandblom i marmor och svart granit. Inte minst
fängslar den i varje tum energiskt
genomförda karakteriseringen av den unge
läkarens något asketiska typ. Om
kroppsbyggnaden, som enligt vissa forskare lär spegla
karaktären, i detta fall också samspelar med
konstsinnet, bör det vara särdeles
tacknämligt för en samlare att se ut på det viset.
Att få samla ihop material till en
minnesutställning över en god konstnär hör i de
flesta fall till museimannens verkligt
fängslande arbetsuppgifter. Om konstnären
därtill heter Torsten Palm måste jobbet
betraktas som en oskattbar gåva från ovan.
Den som skriver dessa rader hade förmånen
att få uppleva en dag för dag utökad trivsel
med tillvaron i den palmska bildvärlden
—-några vinterveckors neutrala slask med
övervägande grått i grått utomhus förbyttes inom
museisalens väggar i ett milt flödande
sommarljus. Ljuset och värmen hörde till
livets elementära faktorer för Torsten Palm
både som människa och konstnär, det framgår av
hans efterlämnade brev och av hans otaliga
vänners ord. Och han måtte på något vis ha
magasinerat solenergi i sin konst. Den
verkar nu som en reservoar av bunden värme, en
levande kraftkälla som inte mattas med åren.
Minnesutställningen på Nationalmuseum
tedde sig kanske för den snabbt avverkande
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
