Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - 1845 — studentskandinavismens stora år. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
ligt bref från Upsala tyckes upsaliensernas
resa hitned i sommar wara ganska
problematisk. Jag tror att energi fattas dem. Så widt
de uteblifwa skall det öfwer allt göra ett
obehagligt intryck; i och för sig sjelf anser jag
saken ingalunda så maktpåliggande, och
i alla händelser må de sjelfwa och af egen
drift komma utan öfwerdrifwet animuserande
från wår sida.» — Den 12 april kunde
emellertid Correspondenten meddela en notis
hämtad ur Upsala Correspondenten, enligt
vilken förberedelserna till studentfärden voro
i full gång i Uppsala, och ett stort antal
studenter redan tecknat sig för deltagande på de
utlagda listorna.
I såväl Lund som Köpenhamn var våren
1845 fylld av arbete med förberedelserna för
studentmötet. I Lund tillsattes en särskild
gästkommitté, till vilken de olika nationerna
utsågo medlemmar. Kommittén synes ha haft
en avsevärd omfattning. Enbart från Skånska
nationen — som emellertid var den
ojämförligt största — utsågos elva ledamöter. De
ledande krafterna voro i synnerhet Ljunggren
och Strandberg. Särskilt den förstnämnde
synes ha nedlagt ett mycket energiskt arbete.
Hans kortfattade dagboksanteckningar och
»Biografiska anteckningar» (i Lunds
universitetsbibliotek) ge vid handen, med vilket
intresse han omfattade planerna på mötet. För
åren 1844—45 har Ljunggren i de sistnämnda
nedskrivit följande: »Den Skandinaviska idén
har blifvit mitt lifsmål, gifvit mig förnyade
krafter; allt pjunk i äldre mening var nu
försvunnet. Till Carlquist skref jag: ’min själ
är frisk och glad. Jag tror mig hafva funnit
en idé att lefva för och den tron gör mig
lycklig och håller mig upprätt.’ Nu var det
bara frågan om att lefva och dö för idéer.
Denna stämning tog till 1844 och
uppblandades med republikanism . . . Vid Nordiska
festen d. 13 Jan., den första, som firats i
Lund, uppträdde jag första gången som
talare och gjorde temligen godt intryck.» I
dagboksanteckningarna från juni 1845 heter
det: »Förberedelser till det stora
Studentmötet. Korpsen nedsatte en kommitté att
ombestyra festen. Jag utsågs till kommittén
från Skånska nationen. Kommittén utsåg
värdar, bland dem mig. Värdarna fördelade sig i
2ne departement 1) festdepartementet, 2)
res-departementet, i det sednare ingick jag,
gjorde med J. Lindfors och Abrahamsson en
resa till Malmö, att uppgöra kontrakt med
ångfartygsbolaget. Dagliga möten, antingen
kommittén, värdarna eller departementerna.
■—■ Bref om Norrmännens ankomst. —
Påbudet om deposition; jag depositarius för Sk.
nationens första afdelning. Kommitténs
kollision med Studentkorpsen. — Det
skandalösa mötet; Åberg, Kindberg; kommittén får
upprättelse. — Poulsens bref. — Lindfors
sändes till Köpenhamn. — Allt åter godt. —
Lundagårds dekoration.»
Som synes har arrangörerna i Lund haft
mycket att bestyra, och arbetet har tydligen
icke kunnat försiggå utan vissa
komplikationer. Bakom notisen om »påbudet om
deposition» döljer sig en av de segslitna frågorna
under kommitténs överläggningar. Saken var
den, att lundastudenterna i så stort antal
antecknat sig för deltagande i färden till
Köpenhamn, att det icke fanns någon möjlighet
att bereda alla plats. I kommittén väcktes då i
första hand ett förslag, att de s. k.
prelimina-risterna, d. v. s. studerande, som inskrivits i
nation utan att ännu ha avlagt
studentexamen och utan att ha avgångsbetyg från
gymnasium, skulle uteslutas från deltagande i
färden. Förslaget antogs dock icke; man menade
att då preliminaristerna fått teckna sig på
listorna, kunde de icke i efterhand strykas
från dessa. Kommittén vidtog i stället en
annan — föga demokratisk — restriktiv
åtgärd. Den bestämde, att varje deltagare —
utöver kostnaderna för själva båtresan till
och från Köpenhamn — skulle deponera en
summa av tio riksdaler banko. Denna summa
skulle återbetalas vid ankomsten till
Köpenhamn. Uträkningen var alltså den, att många
studenter icke skulle kunna uppbringa denna
förhållandevis stora summa —- som
jämförelse kan nämnas att utgifterna under en
termin för en student, som icke hade alltför
mycket att röra sig med, vid denna tid
uppgick till c:a 100 riksdaler — och att därigenom
ett stort antal av de antecknade skulle bli
förhindrade att deltaga i färden! Förslaget
väckte gensagor inom kommittén, bl. a.
opponerade sig Ljunggren mot detsamma, men
vann likväl majoritetens anslutning. Även
inom studentkåren reagerade man av
begripliga skäl mot denna drastiska åtgärd, och
kommittén såg sig föranlåten att i en
skrivelse ställd till de olika nationerna begära för-i
troendevotum. I Skånska nationen blev
diskussionen livlig. En av kommitténs egna
ledamöter uppträdde som kritiker av dess
åtgörande, klagade över att han icke i
vederbörlig ordning blivit kallad till sammanträ-
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
