Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitkonst. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellen Nor de n streng
Punto roselline.
Tidig point d’Alençon.
Punto sr o s so.
Dentelle de Flandre.
kortfattade handbok som här föreligger. Pä sin väg
ut i världen åtföljs den därför av mina varma
välönskningar.
Förf. delar upp sin framställning på
utlandet och Sverige. Den förra börjar med
Sydda spetsar (Punto, point) och deras
uppkomst i Italien på 1500-talet med reticella (av
rete, nät), ett rutnät, där mönstret arbetades
in och följaktligen blev geometriskt. När man
sedan frigjorde sig från underlaget och
arbetade »in aria» uppstod i Venezia punto a
fogliami (med blad och rankor), i växlingarna
rose, i relief punto grosso, med mindre mönster
roselline och utan spår av relief punto piatto.
Dessa spetsar, säger förf., når i Venezia »en
fulländning, vilken senare ytterst sällan
överträffats», utom i Frankrike, där man, åt
1600-talets Point d’Alençon gärna vill tillerkänna
»överhögheten inom samtidig spetskonst», ett
omdöme som de flesta kännare instämmer i,
däremot inte i förf.s nedskrivande uttryck om
den sydda spetsens sista utlöpare Point de
Bruxelles. Den röjer, säger förf., »ett starkt
naturalistiskt drag». Och detta, hur det än
framställes — det kan ske på många sätt —
blir för Elisabeth Thormans varmt ortodoxa
stil(iserings)tro alltid en styggelse — ett
avfall. Men i denna av många högt skattade
spets, är detta ju det självfallna uttrycket
för en frigjord tid. I allmänhet är det påfal-
lande att — med ett undantag —
stormakterna renässans, barock, rokoko här aldrig
nämns. Förf:s terminologi är geografisk och
— i viss mån — teknisk. — Värdiga
drabanter till den högförnäma barockspetsen Point
d’Alençon är Point d’Argentan och Point de
Sedan, den senare dock på gränsen till rokoko
—■ enligt somliga forskare.
Med sydda spetsar går Knypplade spetsar
parallellt, torde t. o. m. ha haft försprång.
Och vida förgrenar de sig i tid som rum.
Oomstritt och oinskränkt når de höjdpunkt
och »överhöghet» i Flandern, som på
1700-talet »i dentelle de Binche och dentelle de
Flandre kan visa fram något av det främsta
inom sin högtstående spetskonst». Här tycks
dock den eljes klara framställningen svikta,
vad gäller förhållandet de olika spetstyperna
emellan. Jag hänvisar därför till Henneberg
som i »Stil und Technik der alten Spitze»
(1931) ställer dentelle de Flandre — som
ännu har kvar något av punto grosso —
som stammor för »de tre spetsfamiljerna»
dentelle de Valenciennes med Binche, dentelle
de Malines och dentelle de Bruxelles.
Från England nämns Honitonspetsens
frändskap med d. de Bruxelles. Från Irland
upptas Limerick, »strängt taget ej spets utan
broderi». Varför då ej också den utsökta
Carrick-ma-cross helst det — om jag ej miss-
264
Sydd r et i c ell a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
