Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitkonst. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitkonst
Carrie k-ma-cross appliquée.
Frän Presentation Convent i Killarney.
Omkr. igio.
minner mig — var denna spets som utgjorde
kronprinsessan Margaretas brudslöja, en skänk
av iriska damer ?
Och så Irisk crochet? Jag vet mycket väl
att förf. anser denna spets som en oäkta
uppkomling, som det ej är god (textil) ton att
tala om. Uppkomling, ja, låt gå! Hur mången
sådan har ej brutit sig ärofull väg? Och Irish
crochet är dock äkta handaslöjd av finaste
irländskt lin med goda, mest venetianska
förebilder. Dess märke är utpräglad egenart,
sådan tekniken bjuder. Och den är dekorativ,
klädsam och — hållbar, ej minst i tvätt,
väl att minnas en av källorna till den vita
spetsen. Avarter finns i all konst, så ock i
spetskonsten. Men Irish crochet — när den
står högst — överträffar mången s. k. äkta
spets, ej blott då denna står lägst. Många är
det också i vårt land, som gläds att äga den och
gärna skulle ha sett den — åtminstone som
hos Dreger •— omnämnd. Smaken är nu
omöjlig att objektivt fastslå. Lyckligtvis!
Häri ligger väl dess såväl styrka som
stimulus, rättare — jag tvekar ej inför ordvalet —■
dess oändliga värde. Men denna förf:s
avvisande hållning mot en utbörding är ju bara
ett logiskt uttryck för den odelbara kärlek
till den sydda och knypplade spetsen som
gör hennes framställning så livfullt
medryckande.
Som spetsintresserade länder upptas
vidare Holland med Pattekant och Danmark
med Tänder. Övriga länder endast nämnes,
så även förvånande nog Finland, det
land som även vad gäller spetskonst står
Sverige närmast. Den fina och skira vadstena-
Irish crochet.
Efter Dreger.
fränden Raumo borde därför ha nämnts, så
ock Orimattila. (I Sv. sp. ingår de.)
Därmed har vi nått Sverige, där förf. med
full rätt för oss till Vadstena, den svenska
spetsens utgångspunkt. Men ingalunda till
klostret. Ty först 1569 torde spetsen ha
införts till Sverige. Och det var långt senare,
på 1600-talet och i en mer världslig
omgivning som svensk spets såg dagen hos — antar
doktor Åke Meyerson — damerna på
Vadstena krigsmanshus, som där roade sig med
denna konstslöjd, till såväl estetisk som
ekonomisk fägnad. Vadstenaspetsar,
»bevarade från 1751», visar, säger förf. »rent
flandrisk karaktär». Men nog också påverkan
av tyngdlagen, helt olika de horizontalt
fortlöpande linjerna hos dentelle de Flandre. Men
förtjusande glimtar dessa fram i det lilla
fina exemplet överst på den sida i Sv. sp.
som eljes ger så skrämmande prov på
1800-talets textila förfall.
Så stark hade emellertid denna
Vadstenaslöjd en gång varit, att den hade skjutit skott
vida kring: i Svenska folkspetsar, en
konstyttring som helt har förf:s hjärta. Och utsökta
prov på äkta konst finns förvisso däribland.
Men icke undantagslöst, som förf. älskar, ja,
just älskar att framhålla det. Se t. ex. på
Rättviksspetsen! Om dess skirhet visar
inflytande av »Siljans öppna, ljusa synvidd»
(Sv. sp.) så har då i stället renässansens
klarhet fått sitta emellan i denna hållningslösa,
renässansmenade (för det skall väl rutorna
föreställa) bygdetelnings osäkra, darrtrådiga
linjer. Men kanske de finns som med förf.
anser den för ett träffsäkert exempel på »en
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
