Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitkonst. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellen Nor de n streng
Rättviksspets, darrtrådig, lös, ful.
Orsaspets med Andreaskors
och rutor.
spetsknyppling vilken betyder något av det
förnämsta inom vår högt stående textila
konst av folklig art»?
Det är kring tre, förf. säger två, typer
dessa folkliga spetsar samlar sig. Den
ålderdomligaste som återgår på »passement»
finner man i Hälsingland, Dalarna, ävenså
Blekinge och Jämtland. Deras enkla, fasta
linjer — vågat sagt påminnande om nutida
virkning — talar om en vilja till skönhet och
har pålitlighetens oförnekliga charm. Den
andra typen bär renässansspetsens
geometriska drag. Bl. a. upptar den två motiv
som — citerar förf. — skulle göra Orsaspetsen
så vitt skild från 1500-talsspetsen att man »i
brist på annat namn vill kalla den rut- och
snedstavstypeno. Men lite nogare studium av
1500-talets spets, t. ex. i Froschover New
Modelbuch 1561—62, skulle ha visat att
dessa »rut- och snedstavar» inte alls är några
svenska bygdetecken, utan två allmänt väl
kända motiv: tärningen och — Andreaskorset.
Till yttermera visso står det där, under
liknande spetsar som Orsaspetsen, utsatt:
»Würffilen und Andrescrützn. Då nu dessa
former ofta återkommer i svensk
allmogespets, t. o. m. i den självständiga
Skånespetsen. bör man vara klar på genesis och
känna igen Andreaskorset, även när det är
uppdelat —• i »snedstavar».
Den tredje typen har
flandrisk-vadstenaprägel. Men de mjuka linjerna har här
hårdnat, kanske inte alltid fördelaktigt,
men dess mer intressant som uttryck för
Spets fr ån M ockfj ärd-Gagnef.
Hårdnad flandrisk-Vadstenatyp.
Skånespets, mindre gott exempel.
en viss lokal ståndstram medvetenhet.
Jämför t. ex. spetsarna i överstycket sid. 55
(Sv. sp.), där »det som ursprungligen varit ett
blad förvandlats till en liten kantig figur,
spetsen har fått en mer sträng karaktär,
som hur fin den än är, dock utgör en stark
motsats till Vadstenaspetsens mjuka
hållning», citerar förf. — Typiskt! Men i en del
t. ex. Gagnefspetsar sammansmälter dessa
linjer med geometriska till sällsynt dekorativ
kraft — i Al och Bjursås till överraskande
fin och elegant lätthet.
Återstår så fulländningen av svensk
all-mogeknyppling: Skånespetsen. Den är inte
blott handens vackra verk, även tankens och
hågens. Inte endast att de fasta, täta slagens
lugna kraft särmärkande framhäver att
denna spets i dubbel mening är folklig skånsk.
Utan därmed även att den vita tråden inte
bara är en estetisk tecknare •— jämväl
en psykologisk. Såsom man förut har lärt
känna detta där de geometriska
enskildheterna visar renässansens individuella
självständighet, de fortlöpande ledmotiven
barockens organiska enhet och de osymmetriska
men dock stilsäkra linjerna rokokons frihet
och tillika bindande charm — såsom det
uttrycksfullt sömmades in på en
prydnadsduk: »Volerois mais je suis lie.» Spetsen är
inte endast ett förtjusande konstverk,
jämväl ett känsligt kulturinstrument.
Med 1700-talet är, anser förf., spetsarnas
tid till ända, »ett av de mest strålande
kapitlen i textilkonstens långa och ärofulla histo-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
