Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Göteborgs Stadsteater. Spelåret 1944—45. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wanda Rothgardt och Semmy Friedmann i »Jacobowsky och översten».
Göteborgs Stadsteater
Spelåret IQ44—45
Av Axel L. Romdahl
’PELÅRET iç44—45 har sammanfallit
med ett skede av världshistorien med så
väldiga, spännande och skakande scener i det
europeiska storkrigets sista akt att publikens
intresse absorberats av detta verklighetens
drama i så hög grad att handlingen på de
bräder som föreställa världen måste förlora
sitt grepp om dess fantasi. Filmens
dagskrönikor med ohyggliga fasor och stormande
segerjubel bjödo effekter som Thalias konst
ej lätteligen kunde tävla med.
Och likväl, hade vi ej just nu behövt den
stora befriande konst som lyfter oss över det
yttre skeendet och ställer oss inför det
väsentligt mänskliga, reducerat till sina rötter,
stegrat till det sublima? Visserligen. Men »var
taga bröd i öknen» och hur få en publik som
har svårt att tugga sådan hård föda att ta
emot den ?
Stadsteatern har knappast gjort något all-
varligare försök i den vägen under den gångna
säsongen. Jo, det må villigt erkännas, dock
ett. Den tog upp prosaupplagan av Mäster
Olof och gav stycket en vacker yttre
inramning av Carl Johan Ström och en omsorgsfull
iscensättning med de krafter som stodo
teatern till buds. Det blev ingen stark
föreställning. Man förstod icke att stycket icke
tycktes ha något att säga en. Man misstänkte att
det låg historiskt damm över de scener som
en gång lågat, lyst och tänt. Om så var, hade
det behövts starkare lungor att blåsa bort
dammet än de som nu skulle ge röst åt den
unge Strindbergs trotsiga förkunnelse. En
äldre generations teatervänner bli alltid
orättvisa mot en repris av ett stycke som de
minnas från sina unga dagar. Alldeles
särskilt besvärligt måste det vara att hålla
måttet inför dessa kritiker som ovillkorligen
jämföra vad de nu se och höra med de roll-
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
