Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Gabriel Alw och H jör di s Petterson i »Dödsdansen».
Vasateatern.
ställde med storartad élan och delvis verkligt
gripande den manhaftiga och ändå mycket
kvinnliga frun på Wittsköfle, och som
Meyerfelt, den fula generalen, hade hon i Gabriel
Alw en briljant motspelare. Dessa båda gav i
sina scener tillsammans en grann
demonstration av gammal uppvisningsteater, men så
arbetar också Brita von Horn med mönster
från den scribeska intrigkomedin,
samtidigt som stycket har en del att säga om
kvinnan som samhällsarbetare.
Föreställningen hade mycket litet av det
improviserade, som måst utmärka studions
föreställningar på Borgarskolan. Den bjöd på bra
dekorationer (Yngve Larson) och hade som
regissör herr Besekow. Flera mindre roller
gjordes förträffligt.
Helge Åkerhielms Vaknatten var en
intressant dramatikerdebut. Med motiv från
häxförföljelsernas tid hade författaren
försökt ingenting mindre än ge massuggestionen
i dramatisk form. I denna »dramatiska
studie» kände man närheten av en diktare, även
om formen ännu kanske var en smula oklar
—-det sammanhänger ju också med den
våldsamma anhopningen av dramatiskt stoff och
styckets halvt visionära karaktär. Andra
sceniska möjligheter (Vaknatten gavs på
Borgarskolan) i förening med säkrare regi hade
kanske kunnat klargöra innebörden bättre,
liksom en överlägsen personinstruktör säkert
kunnat överskyla bristerna i ensemblen.
Johan Falck hade emellertid gått till verket
med entusiasm och bildskapande fantasi och
löst belysnings- och andra scentekniska
problem på ett mycket fyndigt sätt. Den
starkaste skådespelarinsatsen gjordes av Ilse-Nore
Tromm, en god kraft, som underligt nog bara
Dramatikerstudion tycks ha användning för.
Sitt stora slag för spelåret slog
Dramatikerstudion, då den några dagar efter årsdagen av
Kaj Munks död framförde Munks märkliga
Davids-drama De utvalda.
Kaj Munk ville, då han gav dramatiskt
liv åt de bibliska berättelserna om David
och Batseba, Absalom, Amnon och Tamar,
tillika skildra upplösningstendenserna under
efterkrigstiden (skådespelet hade sitt
urupp-förande 1933). De uppträdande är alltså lika
mycket moderna människor som personer ur
Andra Samuelsboken, och det är endast
följdriktigt, att de uttrycker sig obesvärat
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
