Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Folkens fredsförbidan. Historiska betraktelser över ett aktuellt ämne. Av J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkens fredsförbidan
mannaålder till de otaliga
krigsskådeplatserna, där de förgjort varandra. Så länge
det fanns friska reserver kvar, kunde nya
härar rekryteras, men i tidernas fullbordan
blev det slut med dugliga reserver. Det
bästa blodet var förrunnet. Vilka var det
som haft förmånen att få leva kvar? De
svagaste, de sjuka, de lemmalytta, de
dvärgvuxna, de mindre vetande. Av sådana
fanns det alltså överflöd och mindervärdiga
människor kommo därför att i allt större
utsträckning bli kommande släktens
föräldrar. Vad under då, om degenerationen
grep omkring sig? Krigets fruktansvärda
sållning av människomaterialet under
århundradenas lopp hade icke skett enligt
Darwins lag: de starkares överlevande.
Just de starkaste, de tappraste hade i största
utsträckning förblött. Så kom visserligen
den stora freden, skapad genom svärdens
skördemaskin, som nedmejat de
motståndskraftigaste. Men det folk som slutligen stod
som triumfator var självt anfrätt av den
hotande degeneration som i sinom tid ledde
till dess undergång.
Ett nytt Rom, det kristna, gjorde under
medeltiden ett visst försök att bjuda frid
på jorden, men dukade under för
förvild-ningens makter. Korstågens svärdsgny
segrade över fridsbudskapet.
En historisk lärdom ge även de stora
världskrigen efter franska revolutionen och
under Napoleons tid. Med smärre avbrott
förde Europas stora makter under ett par
årtionden krig med Frankrike, som till en
början med beundransvärd kraft försvarade
sig mot Storbritannien i väster, Österrike
och Ryssland i öster och några år under
Napoleons maktperiod dikterade lagar för
Europa. Slutligen föll dock den väldige
maktpolitikern och drog med sig i sitt fall
den franska stormakten. Landets ungdom
och de livskraftigaste generationerna av
dess manliga befolkning hade
bottenskra-pats till rekrytering av de allt större
härmassor som behövdes på alla de vidsträckta
vidderna och slagfälten. Frankrike miste
genom denna massåderlåtning sina bästa
folkreserver för framtiden. De resligaste
och kraftigaste utrotades. En mätning av
medellängden på rekryterna därefter har
gett ett resultat, som visar åtskilliga
centimeters sänkning.
Huru mycket förnuftigare än krigens
vansinniga förödelse av de ädlaste och högst
begåvade kulturfolks bästa blod, deras
kulturmonument och materiella värden är
icke den fria överenskommelse, som skulle
bevara folkens livskraft och i stället för
allas kamp mot alla för tillvaron medföra
samarbete för tillvaron! Den nya världen
hinsides Oceanen har visat vägen och med
framgång försökt att skapa ett den fredliga
kulturens förbund av storslagna mått. I
Amerikas Förenta Stater bygga och bo
alla folk från Europa och många även från
andra världsdelar fredligt sida vid sida
trots olika ras, olika tro och olika
traditioner.
Att en hel värld skulle bilda ett Förenta
staterna i stort av alldeles likadan struktur
som Nordamerikas Förenta Stater vore
säkerligen en utopi, outförbar och icke ens
önskvärd. De gamla folken vilja givetvis,
och böra även, i långt högre grad behålla
sin självständighet än den amerikanska
unionens särskilda stater göra. Endast det
väsentliga — den gemensamt tryggade
freden — måste efterbildas, om världen
skall kunna vänta sig en framtid värd att
uppleva. Liksom i varje kulturstat finns en
ordningsmakt som garanterar mot
enskildas våldsförsök, måste för en världsfreds
upprätthållande finnas en ordningsmakt,
utrustad med effektiva medel att
omedelbart och framgångsrikt ingripa mot varje
ståt som griper till våld mot den andra.
Detta problems praktiska lösning är svår
men nödvändig.
Amerikas Förenta Stater ha inom sitt
område en gång under sin annars oavbrutna
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
