Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Georges Méliès. Av Jean A. Keim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georges M éli è s
Skiss av Méliès för »Les quatre cents coufis du diable».
Stjärnvagnen möter en meteor.
Man kan säga att alla tänkbara
konstgrepp, som efteråt återupptogos av andra
regissörer och rikligen utnyttjades av dem,
redan upptäckts och praktiserats av
Méliès. Teatermaskinella knep, trollerikonster,
pyrotekniska effekter: en av hans första
filmer heter »Den borttrollade damen på
Théåtre Robert-Houdin»; fotografiska
finter som genom ett övertäckningssystem
låta separat tagna scener sammanföras på
samma film: i »L’homme orchestre» tolkar
Méliès aderton roller på en gång; rent
kine-matografiska knep, dubbelexponeringar,
ögonblickssnabba framträdanden och
för-svinnanden genom att avbryta, påskynda
eller fördröja upptagningen; upptagningar
bild för bild som göra att föremålen kunna
förflytta sig utan synligt ingrepp av någon
människa: i »La ville des objets en vacance»
dansa möblerna en sarabande. Oftast
skedde för övrigt upptäckten genom en
slump, men Méliès såg genast vad den
kunde innebära och begagnade sig sedan
därav. Han berättar själv hur en dag då
han filmade trafiken på Place de 1’Opéra
hans apparat råkade i olag och han inte
kunde fortsätta upptagningen förrän efter
en stund; då han projicierade filmen fann
han till sin häpnad att en omnibus hade
blivit en likvagn, och sedan återkommo
ideligen ögonblickliga förvandlingar i hans
filmer. Tack vare sin otroliga skicklighet
lyckades han med konstgrepp som ingen
hittills gjort honom efter, i »L’Homme à la
tëte de caoutchouc» blåser Méliès upp sitt
huvud med en cykelpump. Alla hans
uppfinningar härröra ur ren teknik, men
Méliès var mera än en genial tekniker: han
förstod att med vett och vilja utnyttja
filmens möjligheter för att göra ett
konstnärligt arbete.
Biografens uppgift är inte att kopiera
verkligheten, att ge åskådarna en
sanningsenlig bild av livet. Filmen kan det för
övrigt inte: för det första har duken blott
två dimensioner, vidare vanställes bilden
alltid på något sätt genom upptagningen,
projektionen och övergången från en
avdelning av filmen till en annan; det som
människoögat skulle förnimma upptages
inte på samma sätt av kamerans lins, och
filmen påverkas inte på samma sätt som
näthinnan av de olika ljusstrålningarna.
Att återge livet sådant det är, blir en fik-
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
