Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Klagan. Av okänd tysk författarinna, 1500-talet. Översättning av Arne Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAGAN
Av okänd tysk författarinna, 1500=talet
Min kärlek hundra gossar eftertrakta,
blott den jag älskar vill på mig ej akta.
O ve mig arma flicka, jag förtvinar
sakta.
*
De vilja alla mig sin trohet svära,
blott den jag älskar trampar på min
ära.
O ve mig arma flicka, det är tungt att
bära.
*
De möda sig att mig behaga alla,
blott den jag älskar går med ögon
kalla.
O ve mig arma flicka, svår skall natten
falla.
*
Vid minsta vink de voro mina redan,
blott honom, som jag älskar, fyller
ledan.
O ve mig arma flicka, vad är livet
sedan?
Jag gick i bad att släcka
min heta brånad all,
men mödorna mig gäcka,
ty intet gör mig kall.
Vem kan den eld förklara
som störtat mig i fara?
Jag tvättar mig och tvättar
med vatten kallt och hett,
men aldrig plågan lättar,
jag vet mig intet sätt,
kan ej den eld förklara
som sätter mig i fara.
*
Den, som vill se två levande brunnar,
skall mina två bedrövade ögon skåda,
som utav gråten äro fast utrunna.
Den, som vill skåda mycket sår och
smärta,
skall banesåret i mitt hjärta skåda
Så djupt har kärlek skurit i mitt
hjärta.
*
En döding rätt jag liknar där jag går
framför hans dörr var natt, och kvidan
svår
tränger mitt bröst, som ingen lättnad
får.
Min andedräkt är tung som trädens
stön,
gäll är min olyckssång och föga skön,
och grannars vredesmod är all min lön.
De larma, att ej höra på mitt ve.
De taga omväg för att slippa se. —
Jag som var skygg, låter det liknöjd
ske.
Som fågeln faller sömnblind från sin
kvist
fladdrar jag hjälplös, utan ro och frist.
En olycksfågel allas gunst har mist!
Var skall det sluta? frågar världen.
Ack,
vad bryr mig världen? Skyller jag den
tack
för att jag trampas av dess hårda klack?
Jag fröjdar mig, att köttet vissnar ner,
när blodets ström mig sönderskär jag ler
mitt hjärtas blodström sover aldrig mer.
O mina tårar, ingen aktar er.
Likt himlens gåvor ingen eder ser.
Er är jag rik på, äger intet mer.
Arne Nyman.
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0480.html
