Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den svenska lärdomshistorien. Av Sten Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska lärdomshistorien
skriva kyrkan och dess för den mänskliga
naturen alltid lika besvärliga lära en makt
som de i verkligheten inte ägde. Den tidens
latinhumanism var förvisso inte bara en lek
med Quintilianus och formella retoriska
färdigheter — den betydde också en
moralbildande kraft och en livsstil som var av helt
annan art än den lutherska. Så föreligger här
en forskningsuppgift av osedvanligt intresse.
Den är av i vidaste mening idéhistorisk natur;
det gäller — liksom vid studiet av den
götiska romantiken — att söka bestämma en
sida av tidens andliga utseende, att uppspåra
de källor varifrån man hämtade sina
föreställningar och kanske någon gång också sina
handlingar.
Flera forskningsuppgifter av liknande
natur vänta på att upptagas. I något fall har
det redan skett; så har Henrik Sandblad i
sitt arbete om de eskatologiska
föreställningarna i Sverige under reformation och
motre-formation (1942) givit en framställning av
den apokalyptiska idévärldens roll i
reformationstidevarvets Sverige. Sandblad
undersöker eskatologien, d. v. s. de föreställningar
om världens snara undergång och Antikrists
uppträdande dessförinnan som voro så
levande för den tidens människor. Detta var
om man så vill en kyrklig lära. Den
inspirerades framför allt av Uppenbarelsebokens
dunkla utsagor, och Luther själv hade ofta
uttryckt sin oförgripliga mening i ämnet,
varvid det för honom väsentliga var att
fastslå påvedömets karaktär av den Antikrist
som skulle uppträda före domen. Sandblad
visar, hur denna tankegång i vårt land vann
särskild anklang sedan den katolska
reaktionen genom Johan III:s liturgiska
strävanden fått en inkörsport i landet. Han har
dragit fram en rik tryckt och otryckt
litteratur; av stort intresse är det pittoreska
material av allsköns sägenmotiv, visioner och
järtecken som han utnyttjat vid skildringen av
den mera okomplicerade eskatologi som
omfattades av gemene man. Framställningen
vidgar sig här till att levandegöra tidens
allmänna atmosfär av bävan och kristen
kulturpessimism. Himmelska järtecken och
astronomiska fenomen överhuvud spelade en
framträdande roll också i den lärda debatten
om de yttersta tingen; Sandblad har därför
omsorgsfullt undersökt den astrologiska
dagsländelitteraturen och dess betydelse vid de
mödosamma försöken att bestämma
tidpunkten för den yttersta domens ankomst till en
beträngd mänsklighet. Just detta sätt att
fatta uppgiften kommer den att framstå som
i egentlig mening idéhistorisk. Författarens
resultat äro väl av stort värde särskilt för den
kyrkohistoriska forskningen, vilken
naturligtvis alltid står i nära gemenskap med den
lärdomshistoriska. Denna är dock till sina
intentioner vidare, den söker sätta in
företeelserna i ett större sammanhang än det
kyrkopolitiska eller dogmhistoriska.
Naturvetenskapernas historia eller den
naturvetenskapliga världsbildens utveckling
har hittills inte berörts. Det antyddes
inledningsvis, att lärdomshistorien på sistone med
förkärlek vänt sig till dessa områden. Det är
uppenbart, att här föreligger stora uppgifter
just för svensk forskning. Vårt land har inom
naturvetenskaperna gjort insatser av
universell betydelse, vår historia kan här uppvisa
åtskilliga namn av första rangen. Det drog
visserligen ut på tiden, innan vi lämnade
några självständiga bidrag, men när detta
väl börjat ske, nådde naturvetenskapens
studium hastigt ett enastående uppsving.
Det svenska sjuttonhundratalet är ur denna
synpunkt en märklig epok; vår
naturforskning vittnade då om en andens friskhet och
rikedom som kommer detta sekel att framstå
som en ny stormaktstid — i varje fall inom
ett område, biologien, förvärvade sig Sverige
då ett dominium scientice av ganska
enastående slag. Men vår kunskap om dessa män,
deras insatser och inflvtande, den miljö vari
de verkade, deras levnad och lärda
förbindelser, är alltjämt på många punkter ytterst
torftig. Det är väl inte helt oförklarligt, ty
för ett fruktbart forskningsarbete med denna
epoks vetenskapliga liv synes krävas en
förening av facklig sakkunskap och historisk
skolning som ingalunda är vanlig. Men å
andra sidan erbjuder det i allmänhet inga
oöverstigliga hinder att tränga in i den
tidens naturvetenskapliga teori, och den
möda man skulle vilja nedlägga på detta
komme rikligen att belönas. Det stora temat
Linné och linneanerna t. ex. omfattar en
mångfald personer, ämnen och problem som
vänta på en historisk undersökning. Redan
en Linné-monografi av ett modernare snitt
än Fries’ för sin tid förträffliga arbete vore
ett önskemål. Linnés inflytande här hemma
och än mer ute på kontinenten är ett ytterst
omfattande ämne som väntar på en
sammanfattande behandling. Enskilda linneaner ha
väl under årens lopp fått sina biografer (här
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
