Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
Av Erik E k ei und
V_/EDAN senaste översikt över den
finlandssvenska litteraturen trycktes i Ord och
Bild, har två betydelsefulla boknyheter
innehållande gammal folkdiktning publicerats:
nämligen Olaf Homéns översättning av
Kalevala samt Ragnar Hollmerus’ och Otto
Anderssons urval av finlandssvenska ballader
»Du sköna sång».
Professor Homéns Kalevalaupplaga är
starkt förkortad. Översättaren har helt och
hållet strukit stora delar av Kalevala; han
har dessutom ganska radikalt utelämnat en
mängd parallellverser. Rytmiskt har han
bragt versen närmare det finska originalet
än någon av de tidigare översättarna. Det är
alldeles oriktigt att betrakta den finska
runometern som en fyrtaktig trokaisk versform
sådan som den Runeberg och Topelius
använde vid sin återgivning av de finska
runorna. Redan Franzén påpekade att »den
Finska versen, långtifrån att beständigt vara
Trochaisk, har en mångfaldigt omvexlande
gång». På tvåstaviga trokeer följer ofta
tre-staviga daktyler, som ger versen nerv och
fart. Detta faktum har Homén beaktat i sin
översättning. Genom beskärningen av
parallellismernas långa revor och tack vare den
rörliga versformen har Kalevala i professor
Homéns översättning fått en ny friskhet över
sig. —■ Eljest hör ju det finska nationaleposet
till de stora dikter, som man närmar sig
allvarligt betänkande versernas längd och livets
korthet. I denna fina översättning skall
Kalevala, särskilt de lyriska partierna, förvisso bli
något av en upplevelse för publiken i Sverige.
I ett brev till Werner Söderhjelm uttalade
Jac. Ahrenberg år 1890 sitt förakt för den
»nyländska bondrasen utan dikt, utan saga,
utan sång». Uttalandet var om något ett
hugg i sten. I verkligheten har det svenska
Finland visat sig gömma en outtömlig
rikedom av folkdikt, sånger, sagor och ordstäv.
Den finlandssvenska folkdiktningen kan i
många avseenden stå sig i tävlan med
finnarnas sångskatt. I allmänhet
överensstämmer de finlandssvenska folkvisorna med dem
som sjungits i moderlandet, Sverige. År 1934
publicerade Otto Andersson en vetenskaplig
upplaga av äldre finlandssvenska folkvisor i
serien Finlands svenska folkdiktning, utgiven
av Svenska Litteratursällskapet i Finland.
Den nu utgivna antologin »Du sköna sång»
gömmer på ett urval ur detta stora verk.
I den har samlats de skönaste finlandssvenska
folkvisorna, både ord och melodier. Boken har
illustrerats av konstnären Harry Henriksson
och försetts med inledande förklaringar av
de båda utgivarna. Rektor Hollmerus
kommenterar sålunda folkvisans språk, professor
Andersson åter dess melodik.
Arvid Mörnes nya diktsamling »Sfinxen
och pyramiden» är liksom den föregående
sånger i världsskymning. Den bär spår av
den krigs- och nödtid då den har kommit
till. Kanonernas dån och bombernas krevader
bildar ackompanjemanget till dikterna.
Skalden ser kring sig nöd och förintelse, skövlade
länder och grusade städer. Det enda som
finns kvar av det forna är sfinxen och
pyramiden i öknen, talande i gåtor utan svar.
Den nya diktsamlingen ger uttryck åt
Mörnes känsla av utvecklingens
ödesbundenhet. Skaldens ord vittnar om hur djupt hu-
Kalevala. Förkortad svensk upplaga utgiven av Olaf Homén. Bro, Aho. — Du sköna sång.
Finlandssvenska ballader utgivna av Ragnar Hollmerus och Otto Andersson. Illustrerad av Harry Henriksson.
Bro, Abo. — Arvid Mörne, Sfinxen och pyramiden. Schildts, Helsingfors. — Ole Torvalds, Hemligt
medansvar. Schildts, Helsingfors. — Gunnar Björling, O finns en dag. Söderströms, Helsingfors. — Ralf
Parland, Mot fullbordan. Söderströms, Helsingfors. — Kerstin Söderholm, Dikter i urval. Söderströms,
Helsingfors. — Hagar Olssön, Rövaren och jungfrun. Schildts, Helsingfors. — Göran Stenius, Hungergropen.
Söderströms, Helsingfors. — Valdemar Nyman, Som tusen liljor. Schildts, Helsingfors. —- Harald
Hornborg, Syndafloden. Schildts, Helsingfors. — Margit Niininen, Huset med den gröna gardinen. Schildts,
Helsingfors. — R. R. Eklund, Vy dag börjar. Schildts, Helsingfors. — Tito Colliander, Två timmar.
Söderströms, Helsingfors. — Mirjam Tuominen, Mörka gudar. Söderströms, Helsingfors. — Eva Wichman,
Ohörbart vattenfall. Söderströms, Helsingfors. — Anders Allardt, Byberättelser. Söderströms, Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
