Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Dagboksblad från 1918. Av Elli Tompuri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagboksblad från içi8
Av Elli T o m-p ur i
EN 13.IV kl. 7,15 på morgonen.
Solen skiner härligt. De har hållit på och
skjutit oavbrutet till klockan två i natt.
Bara då och då till ackompanjemang av
kulsprutor och kanoner. Nu är det lugnare.
Jag sitter vid fönstret i matsalen och
skriver. De tungt klädda rödgardisterna har
ersatts av vitgardister i snygga uniformer.
Rödakorsbilar kör förbi ibland. Ibland ser
man några välklädda damer.
Telefonerna är i ordning igen. Jag ringde
till Helga B. Hon talade om att tyskarna i
går tagit Skatudden. De hade fått det
utan strid och befriat fångarna. Nu tågar
det just förbi en skara vapenlösa röda,
antagligen sådana som givit sig. Synd är det
om dem, mycket synd. Av hela mitt hjärta
hoppas jag att det inte ska ha någon grund,
allt det som berättas om att de lagt ut
minor, för då är det slut med arbetarnas
sak. Man måste känna aktning för dem som
ärligt kämpa in i det sista. Helga B. talade
om att hon i går varit ute vid fyratiden
tillsammans med sin syster. De hade varit
och gjort i ordning förbandsmaterial och
så kommit lyckligt hem följda av de röda.
»Jag vet nog att fröknarna hör till de vita,
men det är farligt att gå på gatan nu»,
hade en äldre rödgardist sagt till henne.
Han hade redan varit med i två
drabbningar men ändå lugnt försäkrat, att han
fortfarande ville slåss. H. B. sade att
mannen imponerat på henne. Det gör mig så
gott att höra sådant. Olga S. kom hit
strålande glad. Så alltför lätt går folk över till
den sida som segrar. För inte så länge sedan
erbjöd hon artiklar till Työmies
(Arbetaren) och nu har denna tyskhatare blivit
mera vän med dem än jag. »Grau, teurer
Freund, ist alle Theorie–-—»
13.IV kl. 2. Just nu är det något lugnare.
För en stund sedan alarmerades
brandkåren igen. De vita vandrar där fram och
tillbaka, välklädda damer också här och
där. Det berättas att Arbetarnas hus
brinner, så också deras tryckeri.
Kronohagen är ännu i de rödas händer. Alldeles
nyss tog de vita Senatshuset, »Smolna» är
också taget, kvinnorna hade försvarat det
in i det sista. Slutligen hade de marscherat
med uppsträckta händer, men de hade
blivit skjutna då några av dem försökt rymma.
De vita ser käcka ut i sina snygga kläder.
Men också de andra kämpar tappert. De
försvarar det goda finska soldatryktet.
Kl. 9,30 på kvällen. Vid tretiden gav sig
Reallyceum och med det hela denna sida
om Långa bron. Vid femtiden gick jag ut
till Tölö med Olga och Rosy. Gatorna var
fulla av folk, vitgardister och tyskar här
och där. I Tölö mötte vi sedan ridande och
marscherande tyskar med sin proviant.
Små satta män, solbrända, friska pojkar
med glimt i ögat. Jag kom att tänka på
Caesars ord:
Jag vill se feta människor omkring mig,
Slätkammat folk, som sover gott om natten.
Jämförda med dem förefalla vi alla här
uthungrade. Men bland de ridande finns
också Cassius-typer:
Den Cassius har en mager, hungrig uppsyn;
Han tänker mycket; sådant folk är farligt.
Människor hurrade och viftade med
näsdukar, men ändå var det som litet sordin
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
