- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
565

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Nyrekryteringen. Av Örjan Lindberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller

Ny rekry teringen
Av Örjan Lindh er ger

sp

_ü RAMSLAPPET av nya författarnamn
har varit mycket påfallande under de senaste
åren. Utan att prestera någon exakt statistik
torde man kunna förmoda, att antalet
prosadebutanter aldrig i Sverige varit så högt
under en så kort period.

Det har gjorts vissa försök att framställa
denna ymnighet såsom framväxten av en
ny riktning. Man har t. ex. talat om
fyrtio-talism. Själva namnet visar emellertid, att
det tillgripits i nödfall, därför att det inte
gått att hitta något mera innehållsmättat
ord. Intrycket bestyrks ytterligare, om man
tittar på tidskriften 40-tal. Den saknar inte
uppslag, men är alldeles blottad på klar
linje, något som på ett pikant sätt illustreras
av de livliga grälen mellan
redaktionsmedlemmarna inbördes. Man har vidare framfört
termen vitalism. Bakom detta ord tycks
emellertid ursprungligen dölja sig det
förhållandet, att några av debutanterna upptäckte,
att de lärt sig en del av exakt samma
amerikanska mönster. Iakttagelsen var alldeles
riktig. Det har på sistone varit ett väldigt
amerikaniserande. Att den utmärkte
introduktören av modern amerikansk litteratur,
Artur Lundkvist, i rätt hög grad spelat rollen
av vägvisare torde vara ett faktum. Ur hans
mångskiftande produktion kan man
naturligtvis lätt plocka fram något som kan
betecknas såsom en vitalistisk tendens. Eljest
har flera av de nyframträdande pekat på
Thorsten Jonssons noveller som ett föredöme.
Detta tyder på att anammandet av en ny
stils möjligheter varit det primära, inte
framförandet av en genomtänkt ny litterär
uppfattning.

I själva verket torde det vara omöjligt
att bedöma den starka nyrekryteringen bland
prosaförfattarna enbart från litterära
synpunkter. De allmänna ekonomiska
förhållandena under krigshushållningen och läget
på bokmarknaden har spelat en viktig roll.
Medan krigets början åtföljdes av en
markerad åtstramning, som under intryck av det

finska vinterkrigets utbrott t. o. m. fick en
prägel av förlamning, har bokförsäljningen
senare stegrats mycket kraftigt och under
flera år nått rekordsiffror. Detta förklaras
väl till någon del av en iakttagelse, som
gjordes redan under förra världskriget: att
krigsförhållandena tycks stegra läslusten.
Mycket betydelsefull måste emellertid också
den rikliga tillgången på pengar ha varit.
Det har funnits en av ransoneringar och
priskontroll tillbakahållen tendens till inflation.
Bokmarknaden har varit en av de få fria
sektorerna, och den har reagerat med starkt
stegrad volym och kraftigt ökade priser på
nyutgivna böcker. Naturligtvis har också
förläggarna på detta sätt fått gott om pengar
— att rörelsen lönat sig framgår av det
betydande antalet nystartade och ännu ej
ramlade bokförlag —, och därmed har de fått
vissa bekymmer. Skattepolitiken har gått
hårt fram mot alla större förtjänster. I en
tid med inflationstendenser är det inte bra
att sitta med för mycket pengar på hand;
realkapital är bättre. Men nu är det ju så,
att författarna i viss mån kan räknas till
förläggarnas realkapital; ett naturligt sätt att
bli av med en del av penningöverflödet blir då
att öka beståndet av författare. Även om 90
procent visar sig vara felinvesteringar, kan
man ju hoppas, att de återstående 10
procenten skall avkasta något i framtiden.
Detta måste vara åtminstone en del av
förklaringen till förlagens påfallande benägenhet
att släppa fram nya författare. I förbigående
sagt får man knappast något riktigt
perspektiv på en sådan företeelse som tidskriften
40-tal, om man inte försöker se
förlagssynpunkten: en storbarnkammare, där det
uppväxande släktet kan få rasa efter behag
utan att göra åverkan på några dyrbarare
möbler.

Om man ställer in de nya prosaförfattarna
mot den här antydda bakgrunden, är det en
reflexion som nästan gör sig själv: den
relativa lättheten att få ut en bok måste utgöra

565

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free