- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
567

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Nyrekryteringen. Av Örjan Lindberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sv en s ka r o man er och nov eller

som sätter sig över alla praktiska
konsekvenser. Han kände »en envishet som var
oblidkelig som logiken, som ville räta ut sig i hela sin
längd, som kunde låta sig bli oklok och
onyttig, bara därför att den på det sättet fick
sin riktiga hetta». Ytterst är Greger —
alldeles som korvgubben Sju och skomakaren
Joel — en mystiker. När han utför den
avgörande handlingen, fylls tillvaron med färg
för honom och börjar leva.

En huvudsynpunkt i Plånbok borttappad
är att värdet av den rättfärdiga handlingen
är problematiskt. Den tanken har Arnér
utvecklat på ett nytt sätt i Knekt och klerk.
Sjus antagonist är en knöl, som i huvudsak
är sedd utifrån. Gregers motståndare, hans
forne skolkamrat numera fogden Bjure, är
sedd inifrån. Och det visar sig, att det finns
ett drag av mystik i honom också. Det är av
demoniska sorten. När han önskar sig
makten och upplever makten, når han samtidigt
en påtagligt kännbar kontakt med st
järnstrålarna. Man kan alltså inte bindande
motivera kravet på rättvisa med hänvisning till
den mystiska upplevelsen, ty även våldet och
maktbegäret har sin mystik.

Likväl är Bjure den underlägsne. Medlet att
visa detta är kvinnan Uiana. Det är en
gestalt, som genom själva sin ogripbarhet gör
ett starkt intryck på läsaren. Bjure har tagit
henne med maktmedel, och hon har kommit
honom till mötes, därför att annat inte var
möjligt. Hon sätter sig inte upp mot honom,
hon är en god älskarinna, men ändå driver
hon Bjure till en irritation, som står på
mordförsökets gräns, ty hon »finns till i sitt eget
rum». Därmed uppenbarar hon för Bjure hans
makts begränsning. Han kommer underfund
med att världen överhuvud innehåller gränser.
Den insikten gör honom mogen för att falla.

Det finns ytterligare ett och annat i Knekt
och klerk som visar på ett vidgat register hos
författaren. Dit hör den fina skildringen av
det västgötska landskapet och den säregna
varianten av det i tidigare svensk litteratur
flera gånger utnyttjade skogsråmotivet.

Arnér har en egen stil, precis, ordknapp och
elliptisk. Han står självständig i förhållande
till det amerikanska inflytandet. Han begår
inte heller det misstaget att försöka bygga
upp historisk stämning på ett pasticheartat
ordval. Den historiska illusionen av svenskt
1300-tal är mycket stark i Knekt och klerk,
men språket har en modern enkelhet.

Det är mycket lärorikt att jämföra Puck

Sivar A rnér.

Beers Staffan stalledräng (1944) med Knekt
och klerk. Där är också ett medeltidsämne,
också fråga om motsättningen mellan
andlighet och världslig våldsmakt. Puck Beer
har valt att berätta historien om
Hälsinglands apostel i en lyriskt utsmyckad
pastichestil, som med sina sorgfälligt valda
ordboksord och sina många inverteringar blir oerhört
påkostande för läsaren. Han orkar knappast
märka, att det finns ett innehåll, ett delvis
mycket intressant innehåll, i boken. Puck
Beer måste akta sig för det tillkrånglade.
En sådan bok som Staffan stalledräng har inte
kunnat skrivas utan tillgång på begåvning
och uppbjudande av möda. Men den når
inte fram.

Den florerande modesmaken för historia
har visat sig vara en fallgrop för flera unga
författare. Man kan som exempel nämna
Otto Karl-Oskarsson. Han debuterade 1943
med Glest mellan gårdarna, en levande
skildring från övre Norrbotten, präglad av stor
miljökännedom och trovärdig etnografisk
realism. Året därpå var han färdig med en
roman om digerdöden, Rönnen droppar blod,
långdragen och kompakt tråkig. Motivet i
människoskildringen här kunde ha räckt till
en bra novell. Framför sådana böcker föredrar

567

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free