- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
2

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Göteborgsmålare. Av Kjell Hern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kjell

H j er n

fick namnet göteborgsmålarna, med vilket
förstods att de skilde sig från de
jämnåriga stockholmsartisterna genom ett friare
och mjukare målningssätt. Göteborg och
Bohuslän utgör inte någon oviktig nyckel
för förståelsen av dessa konstnärers
utveckling. Från och med 1920 har det varit
regel att eleverna vid Valand förblivit
göteborgare och därmed har deras konst
kanske också fått en viss enhetlighet. Man
har åter börjat tala om »göteborgsmålare»
och »göteborgsmåleri» och inte utan skäl.
Enhetligheten har emellertid överdrivits
och man finner utan svårighet en rad fullt
särpräglade profiler i det målande Göteborg.

Bruno Liljefors berörde en gång i ett
samtal med en ung målarinna betydelsen
för en konstnär att få arbeta i Frankrike.
Den franska luften, menade Liljefors, lär
målaren att se mera helt, ty den suddar ut
en del »småstadsdetaljer», som så gärna
kommer fram i klarare luftförhållanden.
Henrik Sörensen har för sin del i
Bohuslän funnit en ersättning för Frankrike
åtminstone evad det gäller luftförhållandena,
och Gunnar Ekelöf, som varit inne på
samma linje har nyligen i en studie velat
söka differenserna mellan västsvensk och
uppsvensk konst i klimatiska olikheter.
När man vant sitt öga vid det bohuslänska
landskapet finner man att det ingalunda
är så grått och färglöst, som det kanske i
förstone förefaller. Norrut är allting så
mycket mera påtagligt. I Bohuslän är
kontrasterna mindre skarpa. Luften gnistrar
av färg, även mulna dagar. Men detta
färgskimmer är högst obestämbart. Det är,
säger Ekelöf, så rikt facetterat, att var
och en som ser det kan ha sin personliga
mening om vad man ser, utan att de olika
meningarna behöver samstämma, och utan
att någondera behöver vara helt oriktig,
trots den starka differentieringen. Norrut
är, på grund av landskapets karaktär, en
viss grad av koloristisk objektivitet
möjlig och kanske önskvärd. Västerut är den

däremot på grund av de snabba
skiftningarna, ljusets och dagrarnas egenliv,
knappast möjlig och därför inte heller önskvärd.

Sandels och hans kamrater på
västkanten kom genom en friare och mera subjektiv
målerisk grunduppfattning att skilja sig
från den intellektuella och hårt dekorativa
stockholmsstilen med företrädare som Isaac
Grünewald och Einar Jolin. Man finner
hos dessa göteborgsmålare också
anknytningar till Konstnärsförbundets män, som
man saknar hos stockholmarna. Det är i
upplevelsen av skärgården i väster, som
dessa målare förenas. Men de yngre målarna
närmar sig de äldre också såtillvida som det
i deras måleri alltid finns ett
stämningsinnehåll, inte uteslutande konstnärliga
problemlösningar. Det gäller framförallt om
den väsentligaste konstnären ibland dem,
Gösta Sandels.

Våren 1920 engagerades Tor Bjurström
som lärare vid Valands målarskola och
därmed inleddes en läraregärning, som i
skolans annaler endast kan jämföras med
Carl Larssons och Carl Wilhelmsons och i
vissa hänseenden varit mera
betydelsefull än deras. Bjurström hade själv gått
på Konstnärsförbundets skola, var en av
1909 års män, men hade under sin paristid
inte i likhet med sina kamrater
regelbundet följt Matisses undervisning på
Boulevard des Invalides. Närmast kom han från
Köpenhamn, där han varit elev av
Zahrtmann. Länge dominerades hans produktion
av ett studiebetonat stillebensmåleri, som
vittnar om hans tidigt väckta intresse för
Karl Isaksons konst, vilken han upplevt
under köpenhamnsåren. Bjurström hade på
Konstnärsförbundets skola betraktats som
ett stort löfte, men då han gick andra vägar
och fördjupade sig i ett som det ofta
föreföll sterilt experimenterande, hade hans
namn knappast längre någon klang i
modernistkretsar. Det låg heller inte särdeles
nära till hands, att göteborgarna hämtade
en lärare från Danmark, om vars konst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free