Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Göteborgsmålare. Av Kjell Hern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborgs målare
Ragnar S andberg. F otbollspelare. Omkr. 1935.
ningar med ensamma kvinnor ute på
brygg-huvudena i skärgårdssamhällena, trots den
groteska människoframställningen ser ett
utpräglat romantiskt drag.
Kvinnogestalterna är utdragna på längden av pur
längtan och trots groteskeriet ger de något av
samma intryck som gestalterna i Karl
Isaksons religiösa måleri. Ragnar Sandbergs
konst spänner över ett vitt område. Han
kan vara lätt och lustig, färgen är ofta
läcker, men den kan också som i hans
sista arbeten få en genomträngande klar
skärpa. I ungdomen klappade hans hjärta
för Munch, Bonnard och den åldrige Renoirs
sensuella mystik. Han har haft förståelse
för Dufys spiritualitet och Picassos
diable-rier och sätter sig, då han kommit upp i
medelåldern, i den stränge Ingres hårda
skola.
Man kan indela Sandbergs hittillsvarande
produktion i tre perioder. Under den första
tillämpar han metoden att vinna lyster och
klang i färgen genom att sätta mörka
kontraster mot genomgående ljus grund, medan
han under den andra får fram samma
egendomliga f lamljus i sin färg genom
sparsamma, men intensiva ljusfläckar och
reflexer mot mörk grund. Genomgående
är han en ytterst subtil kolorist med en som
det förefaller outtömlig färgfantasi.
Spiritualiteten i framställningen har hos oss
förut bara en motsvarighet i Dardel, också
han en blandning av patos och lätt sinne.
Under sin sista period, som hittills till
största delen avsatt resultat inom
teckningen, har konstnären velat bryta med sitt
föregående, då han för att använda hans
egna ord, sökte omsätta Freud i en
bullrande och hjärtlig människogemenskap
och »så att säga tafatt försökte dunka
Dovre fjäll i ryggen och skaka hand med
Norrlands skogar». Det är också en oändlig
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
