- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
12

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Göteborgsmålare. Av Kjell Hern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kjell

c-

ioner, räcker det med att namnge dem och
slutligen notera att de nya koloristerna
överlag representerar en god och sund
målarkultur, även om det kanske inte
finns mer än någon enstaka ibland dem,
som tagit krafttag jämförbara med dem,
som togs av deras lysande föregångare.

Härmed kunde sättas punkt för en
framställning av göteborgsmåleriet, om den
skulle inskränka sig till att avhandla
endast de dominerande riktningarna. I
Göteborgs numera ganska omfattande
konstnärskår finns emellertid en del målare,
som är outsiders mer eller mindre, men
för den skull inte får lämnas i skymning
och försummelse. Den nyligen avlidna
Signe Hvistendahl, som var en högt
begåvad amatörmålarinna, hade också glädjen
att se sina verk uppskattas av
göteborgskoloristerna och Ragnar Sandberg skrev
till och med en entusiastisk artikel om henne
i Paletten, som emellertid i grund och
botten endast är ett camouflerat och delvis
omedvetet förebud om hans egen
nyorientering. Någon förebild för
göteborgsmålarna, vilket man hävdat, har givetvis inte
Signe Hvistendahls konst varit, men som
en i all sin tafatthet charmerande och äkta
frände till det norska måleri dessa
konstnärer i sin ungdom hade så stort utbyte
av, har hon inte kunnat undgå att väcka
sympatier. Oscar Molitor har anknytning
till en ännu tidigare göteborgstradition
och man kan nog fortfarande i hans blonda
bohuslandskap erinras om hans lärare,
Carl Wilhelmson, fast Molitor har ett
vekare och mera försynt temperament.
Ragnar Hallberg är en annan något
äldre och kultiverad målare, som efter
de modernistiska utsvävningarna under
Birger Simonssons Valandsår knöt an till
äldre konst. Före Otte Sköld var den
tekniskt durkdrivne Hallberg inne på den
saklighetens linje, som båda kom att driva
ända till torka, och det finns alltjämt i
Hallbergs sparsamma, men gedigna land-

H j er n

skapskonst ett kärvt och manligt drag. I
sina senaste ting lägger han på färgen i
streck, som förmodligen som pointillisternas
prickar skall flyta ihop på näthinnan men
vägrar att göra det varför bilderna blir
röriga och oroliga. En viss kärvhet är det i
Aina Marméns sympatiska landskap och
barnbilder, som i sin osentimentala redighet
anknyter till Birger Simonssons tidigare
ting. En del rätt fina målningar har man
också sett av Carl Svanberg och Disa
Jonasson, båda Simonsson-elever, men det
är otvivelaktigt så att
göteborgskoloristernas självmedvetna och stridbara
framträdande kommit en del konstnärer att
bedriva sin konst endast i skygg isolering.
När Åke Göranssons utställning visades
och man fick svart på vitt på att det också
gick an att måla mera stillsamt, även om
man varit elev till Tor Bjurström, vågade
sig en målare som Fritiof Berglund fram
med sina ting. Utan att kunna jämföras med
Göranssons besjälade konst, har Berglunds
blomster- och landskapsmålningar ändå
kvalitet. Det är en fin och ganska raffinerad
kolorism han odlar, fast hans färg lätt
har en benägenhet att bli alltför söt. Han
varierar sig för lite och verkar stundom
monoton, men i några nästan abstrakta
och halvt surrealistiska målningar där de
naturalistiska formerna nästan upplösts och
mönstret på ett mörkt draperi bildar
former, som kan påminna en om
havsbottenvegetation, når han trots sin lågmälthet
en viss intensitet.

Surrealist av princip är Nils Wedel, en
målare som endast undantagsvis arbetar
med naturalistiska former och
huvudsakligast rör sig med krumelurer ur den
abstrakta surrealismens internationella
rekvisita. Wedel är en skicklig artist med stora
dekorativa talanger och en fint nyanserad
färg och vare sig han nu målar olja eller i
den av honom själv uppfunna vaxteknik,
som fått namnet nawax, är det smakfulla
ting han åstadkommer. Som grafiker är

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free