- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
22

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fjalar och Oidipus. Av Erland Ehnmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erland Ehnmark

ställning. Men rättssynpunkten visar sig
otillräcklig; för detta sätt att se är kravet
på rättvisa inte det väsentliga.
Rättssynpunkten är, menar man, inte realistisk,
därför att verkligheten alltför påtagligt
strider emot den. Och känslan av gudomens
storhet är så stark, så intensiv, att man inte
kan eller inte vill resa sig mot det
gudomliga — också kravet på rätt kan inför det
gudomliga te sig som något mänskligt. Det
behöver inte betyda, att makt är rätt —
så har man alls inte menat — men det
betyder, att vi människor inte äro så mycket
värda. Religionen är enligt en berömd
definition en känsla av absolut beroende.
Den satsen kan tillämpas här. Det
gudomliga är större än människans hjärta och än
hennes tanke. Rättssynpunkten räcker inte
till, därför att människan inte har rätt till
mer än hon får enligt en outgrundlig makts
beslut. Också för Runeberg, som ju ser
Fj alars straff som en prövning, ämnad att
leda till hans bästa, är detta inte det
egentligen viktiga, utan det andra, att människan
inte på egen hand förmår skapa sin lycka
och sitt liv. Att bringas att inse detta,
såg Runeberg som en nåd, och det ser ut
som om personliga erfarenheter låge bakom
detta. Och hos Sophokles, där ändå gudarna
ha den så att säga formella rätten på sin
sida, blir det sista ordet inte rätt utan
nåd.

Den tanken kan man till slut förstå
också från en annan sida. Det kan sägas,
att rättssynpunkten blir otillfredsställande,
därför att dess konsekvenser skulle vara i
sanning fruktansvärda. De skulle ju
innebära, att varje, också det minsta, avsteg

från det rätta medförde ett bakslag eller
ett straff. När man, som i Indien, har gjort
allvar av tanken på ett obrottsligt
sammanhang mellan gärningar och gärningars
följder, har resultatet också blivit inte endast
en förfalskning av verkligheten, som
lyckligtvis inte är så rationellt ordnad, utan
också en pessimism, ojämförligt mörkare
och djupare än varje annan.

Också i Grekland har man allvarligt
brottats med tanken, att varje skuld
obönhörligt leder till straff, för vederbörande
själv eller för hans efterkommande.
Sophokles var ingalunda främmande för detta
— Oidipus blir visserligen själv löst ur den
moraliska kausalkedjan, men i hans söners
liv fortsätter släktens förbannelse. Men det
anmärkningsvärda är, att Oidipus själv
kommer loss ur kedjan, att han får frid, att
han ställs på sidan. Och det är från
gudarnas synpunkt sett inte en akt av rättvisa
utan av nåd, och så klingar Sophokles’ sista
drama ut i en stämning, som har mycket
gemensamt med den Runebergska diktens
final.

Det är lätt att peka på enskildheter,
som skilja dessa verk åt, men i något
väsentligt har dock Runeberg sett rätt, när han
hos Sophokles fann en religiositet i släkt
med sin egen. Och att såväl Sophokles som
Jobsbokens författare och Runeberg från
skilda utgångspunkter och trots alla
olikheter i övrigt dock mötas i en grundläggande
fråga och i dess svar, är ett nytt bevis på
ideernas konvergens. Man kunde säga, att
de mötas i det djupast mänskliga, där de
stora frågorna diskuteras genom
århundraden och årtusenden.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free