Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Joseph Bédier. Ett forskarporträtt. Av Karl Michaélsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Mich a ëlsson
Låt oss närmare betrakta detta stora elfte
sekel även ur andra synvinklar än de rent
litterära. Det är det århundrade då fransmännen
för första gången svärma ut och i Syditalien och
på Sicilien, senare i Portugal, sedan i England
lägga grunden till något mera varaktigt bestående.
Under loppet av detta sekel, gudsfredens sekel,
skapas de stora marknaderna, bli de fjärran
pilgrimsfärderna gängse, utvecklas feodalsystemets
och riddarväsendets klassiska former, sprides
smaken för tornerspel, erövra kommunerna sina
första frihetsbrev; »bildhuggarkonstens sedan fyra
hundra år förlorade hemlighet återfinnes» under
detta århundrade, i lie de France, i Valois, i
Beauvaisis fastställa kyrko- och slottsbyggarna
rättesnören för den djärvaste och mest
ändamålsenliga arkitektur, som människorna någonsin
skapat. Och om man dessutom betänker, att just
under korstågens dagar ett annat icke mindre
fruktbart sekel infaller, den helige Bernhards
århundrade, då grundandet av nya klosterordnar,
Fontevrault, Cistercienserna, Premonstratenserna,
Tempelherrarna, bär vittne om ett outtömligt rikt
religiöst liv, då lärarna vid kloster- och
katedralskolorna, en Anselmus, en Roscelinus, en
Guillaume de Champeaux, en Abélard, väcka de skilda
folkens elit till sublima filosofiska spekulationer,
i sanning, inför så många nya initiativ, som slag i
slag bryta sig fram, skall man då icke erkänna
det storslagna och betydelsefulla i ett dylikt
»historiskt ögonblick»?
Det är då som Frankrike, tidigare än de flesta
andra folk, för första gången kommer till klart
medvetande om sin inre enhet, sin andliga
personlighet, sin »själ», anser sig ha blivit anförtrott
uppdraget att tjäna rättvisans sak på jorden till
alla människors bästa. »Exalter sainte chrétienté»,
att om så påfordrades offra sig för denna helga
kristenhet, det var den uppgift skalderna
tilldelade sägnens Karl den Store och hans följeslagare,
Guillaume d’Orange och hjältarna av hans ätt.
Det var också, i dessa tiders historiska verklighet,
lösenordet för dem som utförde Gesta Dei per
Francos. »En nation», har Bergson ståtligt
uttryckt saken, »är en mission.» Det är emedan
Frankrike på iooo-talet på detta sätt fattat
tanken -— eller myten — om sin mission, som det
under följande århundrade spelade en så stor
roll, rollen som den där bebådar och visar vägen,
densamma som andra nationer i sin tur skulle
komma att inneha under andra tidsskeden:
Italien under QuaUrocento, till exempel, England på
Elisabeths tid, Goethes Tyskland eller Förenta
staterna i mera närliggande dagar. När ett folk
på så sätt börjar utöva inflytande på andra, bety-
der det, att det mäktigt vetat våga, skapa, på de
mest skilda områden inom diktning och konst,
tanke och handling. Det betyder, att det kan
skänka ett föredöme åt andra, på en gång genom
sina lagstiftare, sina skalder och sina filosofer,
sina bildhuggare och sina musiker, sina arkitekter
och sina målare, ett komplex av tankar och
strävanden, en moral, en stil: en hel kultur. Detta är
fallet med Frankrike under de första korstågen;
med alla dess ofullkomligheter och brister lägger
det fram sitt ideal, och vare sig man beundrar
detta eller värderar det lågt, står det historiskt
fast, att nästan hela kristenheten hyllat sig till
det och genomsyrats av det.
Även i översättning torde detta utdrag
kunna ge någon uppfattning om Bédiers
helt klassiska stilkonst. Det är Fénélons
ideal han följer, då denne i sitt Lettre à
l’Aca-démie ålägger författaren att underkasta
sig alla mödor för att spara läsaren besvär;
»allt arbete bör han pålägga sig själv
ensam, och hela nöjet och utbytet bör
komma läsaren till». En dag räckte
Bé-dier ett föreläsningsmanuskript till
Ferdinand Lot. Denne kunde inte finna något
att anmärka. »Det är det nionde», sade
Bédier, »jag skall rätta det ett par, tre
gånger till.» Sådant var mannens
arbetssätt. Den cartesianska klarhet, som
utmärker allt vad som flutit ur hans penna,
gör läsningen till en intellektuell
njutning.
Bédiers yttre liv flöt till synes jämnt,
lugnt och välordnat. Hans levnadsbana
löpte i en stigande kurva, markerad av en
oändlig serie yttre utmärkelser, som han
icke var okänslig för, även om han
ingalunda överskattade deras betydelse. Men
de stora etapperna markeras av hans olika
skrifter, som ånge hans vetenskapliga
verksamhetsfält, utvecklingen av hans ideer
och hans geni.
Joseph Bédier råkade födas i Paris år
1864. Råkade, ty hans familj, som kom
från Bretagne, hade på 1700-talet flyttat
till lie Bourbon, vilken han med många av
sina landsmän vägrade att kalla Réunion.
På denna ö i Indiska oceanen tillbringade
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
