Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hjalmar Bergman och Clownen Jac. Ett femtonårsminne. Av Erwin Leiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erwin
L ei s er
mästerclownen är förbrukad och kan gå ut i
ryttargången den mörka bakom mig, och dölja mig och
torka svetten.
Bergman talar om sin kamp med publiken,
som clownen Jac vill förakta därför att den
är grym och kan njuta av en människas ångest,
men som dock är hans viktigaste partner:
»Spela med publiken? Jag har aldrig gjort
annat hela mitt liv. Jag är clown, icke munk
som spelar mol allena med Vår Herre.» Hur
mycket publikens gunst i själva verket
betydde för Bergman, framgår av clownens
ord: »Tigg o konstnär, tigg beröm och bifall,
tigg hjärtan, tigg själar och tigg än en gång
hjärtan. Vad skulle du eljest tigga?» Publiken
kan ändå aldrig förstå hur mycket konstnären
får offra för sin konst. Konstnären får inte
låta sig störas av sina känslor när han skapar,
därför måste hans hjärta vara
■ett lydigt hjärta, väl dresserat som en cirkushund. För
den enfaldiga människan, oslipad och illa tränad, är
kärleken ofta lik ett oförnuftigt barn som muntert
•eller sorgset vilar sig i skogen ... A, sådan är ej vår
kärlek, o clowner och clownessor. Vi ha adlat den till
konst och därför kunna vi också med gott samvete
sälja den.
Jac hävdar att man inte kan förstå en
konstnär utan att tänka på att »känslans raka linje
kräver kallt huvud och trimmat hjärta. Det
är en konstnärs plikt att veta detta —»,
efteråt får ingen komma med hårda
anklagelser. Detta är clownens försvar mot bl. a.
den alltjämt vakna skuldkänslan efter
lindansarens fall, som Jac inte kan glömma.
Men därför att konstnären är medveten
om sin särställning, får han inte förakta
människorna. »Han skall vara stolt över sitt
yrke — eljes skall han lämna det. Ingen
människa är så beklagansvärd som den
vilken ej är stolt över sitt yrke.» Men han skall
även vara ödmjuk. »Man kan till exempel
aldrig förstå en människa som man ser ned
på. Och vad skall en stackars clown leva av,
ifall han inte förstår andra människor och
framför allt de ringaste?» Dessa ord ge
nyckeln till Hjalmar Bergmans
livsuppfattning, som väl ingenstans har fått en klarare
formulering än i clownkatkesen, och de visa
att Clownen Jac alltjämt är en aktuell bok;
den har ett budskap även till vår av kriget
härjade värld.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
