Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några grunddrag i August Strindbergs andliga struktur. Av Walter A. Berendsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a It er A. B er en d s o hn
berättelser för att lära känna honom från
denna sida.
Han erfor under hela sitt liv dagligen
den skapandets salighet som han skildrar
i »Ensam»:
När jag emellertid kommer hem och sitter vid
skrivbordet, då lever jag; och de krafter jag
hämtat ute vare sig av disharmoniernas
strömväxlare eller av harmoniernas strömslutare, tjäna
mig nu till mina olika ändamål. Jag lever, och
jag lever mångfaldigt alla de människors liv jag
skildrar; är glad med de glada, ond med de onda,
god med de goda; jag kryper ur min egen person,
och talar ur barns mun, ur kvinnors, ur gubbars;
jag är konung och tiggare, jag är den högst
uppsatte, tyrannen, och den allra föraktadaste, den
förtryckte tyrannhataren; jag har alla åsikter,
och bekänner alla religioner; jag lever i alla
tidevarv och har själv upphört att vara. Detta är
ett tillstånd som ger en obeskrivlig lycka.
Han känner också den arbetsglädje som
en var upplever som har ett meningsfyllt
kall vilket betyder mer än en förvärvskälla
för honom, och den är hos Strindberg
stegrad därför att det är hans skapande
stunder. Under dem upplever han den
absoluta hängivelsen, vilken ingenting annat
kan ge honom — varken mystik eller
vetenskap — »jag har själv upphört att
vara» är uttryck därför. Det är
betecknande att han inte infogar denna
lyckliggörande upplevelse som central
beståndsdel i sin världs- och livsåskådning —
vilken ju då skulle förlora mycket av sin
dystra grundton.
På grund av sina inre spänningar och
motsättningar upplever Strindberg framför
allt motsatserna och striderna i världen,
motsatsen mellan individen och det
härskande samhället, mellan klasserna och
deras intressen i staten, människornas kamp
sins emellan (»Hjärnornas kamp») i familj,
äktenskap och vänskap, motsatsen mellan
de olyckliga människorna och de hemska
makterna, varur »tvisten med Gud»
framspringer. Strindberg är under nära ett
årtionde (omkring mitten av 70-talet till
omkring mitten av 80-talet) huvudsakligen
samhällskritiker, därefter vänder han också
sin kritik mot familjen och äktenskapet,
slutligen också mot vetenskaperna och hela
skapelsen. Han är stark som kritiker,
medan däremot syntes ligger lika litet för
honom som systematik.
Ur sammansmältningen av den dystra
grundtonen i hans andliga värld med
uppfattningen av denna tillvarons dynamik
framväxer dramatiken och tragiken i hans
verk. Det är intet tvivel om att hans dramer
(och detta inte bara till omfånget) utgöra
den mest betydande delen av hans diktning.
Därtill kommer att många av hans
berättelser nästan helt bestå av dialoger, och
många andra äro fyllda av dramatisk
spänning och äkta tragik (framför allt t. ex.
»I havsbandet»). I »Röda Rummet» äro
avsnitten om den unge Rehnhjelms
upplevelser vid teatern i X-köping så utformade
att de utan större svårighet skulle kunna
förvandlas till fem verkligt dramatiska
scenbilder (kap. 14—16, 20, 21). Med någon
överdrift skriver diktaren den 6 maj 1907
till Emil Schering, som han uppmuntrar
till dramatisering av strindbergska
berättelser: »Ja, det är hemligheten med alla
mina berättelser, noveller, sagor, att de
äro dramer. Då nämligen teatrarna
stängdes för långa tider för mig, påfann jag att
skriva mina dramer i episk form — till
framtida bruk.» Urvalet ur
erfarenhets-världen och den diktande gestaltningen leder
alltså till dramatisk och tragisk stilisering
av flertalet av hans diktverk.
Man skall inte kunna prisa Strindberg
som religiös eller filosofisk vägvisare, men
stor är han (och inte bara inom den svenska
litteraturen, vars språkgestaltning han helt
förnyat) i sin intensiva, förtätade och
stegrade framställning av det jordiska inre och
yttre livet med alla dess motsägelser och
svårigheter. Vår syn på denna verklighet blir
oerhört berikad genom hans verk. Och som
dramatiker och tragiker hör han till
världslitteraturens ganska fåtaliga skara av mästare.
78""
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
