Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Alexander den store och hans historieskrivare. Till en nyutkommen översättning. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander den store o c h han s historieskrivare
bare man presterat efter sin
ämbetsmannagärning är i hög grad aktningsvärt, och som
historiker är han en nykter vägledare, som
visar stor takt och urskillning och noga
överväger vad han fått från icke säkra
källor.
Av flera skäl kan här ej bli tal om
ingående filologisk granskning av professor
Heikels översättning, ej heller skall här tas
upp till diskussion de komplicerade
problem, som överhuvud sammanhänga med
överflyttningen av ett antikt verk,
däribland frågan om i vad mån man skall nöja
sig med svensk normalprosa eller våga sig
på att söka återge originalets ton. Vad
överhuvud ett översättningsarbete innebär,
därom kan den intresserade få några
glimtar i professor Wifstrands för kort tid sedan
utkomna verk »Tider och Stilar».
När man studerar den föreliggande
översättningen, fäster man sig i språkligt
avseende vid att då och då grekiska
satser och uttryck återgå direkt i svenska ord.
Jag är fullt medveten om att ett
översättningsarbete, som på svenska omfattar 320
tätt tryckta sidor, är mycket påfrestande, i
all synnerhet om jag är rätt informerad
därutinnan, att den åldrige forskaren
tragiskt nog är svårt handicapad i sin
synförmåga. Förnekas kan emellertid ej, att
sådana direkta ordagranna överflyttningar
verka mycket störande på läsaren. Jag tar
mig friheten anföra ett par exempel. I
diskussionen med de keltiska sändebuden
i början av kriget frågar Alexander, vad
mänskligt som ingav dem största fruktan
(s. 25). »Han hoppades, att hans namn
kommit stort även till kelterna.» Efter
slaget vid Granikos (s. 45) skickade Alexander
de ur persernas här tillfångatagna grekiska
soldenärerna på straffarbete till
Makedonien, »emedan de hellener mot hellener
stredo mot Hellas för barbarerna». Här har
översättaren också förbisett en liten del av
originaltexten. På tal om myteristämningen
mot konungen (s. 168) nämner Arrianos, att
Aristoteles, Alexanders lärare.
Kopia från romersk tid efter ett berömt
men förlorat original, varav fjorton
repliker äro kända. Ny Carlsbergs Glyptothek,
Köpenhamn.
historiografen Kallisthenes hade råkat i
häftig ordväxling med Alexander och
»... förklarade, att på honom berodde och
på hans historieverk Alexander och
Alexanders bedrifter». Dylikt är grekiska i svenska
ord. Jag antar, att ingen diskussion kan råda
om att man måste ta hänsyn till vårt
språks syntax och fraseologi.
Ibland har man svårt att genast göra klart
för sig vad översättaren menar, så som i
följande passus (s. 271) »... soldaterna
för-drogo . .. mödorna lättare vid likhet i vad
som utstods». Den som ej känner grekiskt
uttryckssätt, måste förmodligen fundera
ett ögonblick, innan han förstår meningen.
I en recension i Teologisk Kvartalskrift
av ett tidigare översättningsarbete har prof.
Wifstrand påpekat en benägenhet hos
översättaren att upplösa de grekiska perioderna
i korta, fristående satser. Man märker
något av detta också i denna översättning.
Ett sådant staccato är visserligen vanligt
i modern prosa och sålunda läsaren i och
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
