Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Alexander den store och hans historieskrivare. Till en nyutkommen översättning. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander den store o c h han s historieskrivare
Hågen står alltjämt österut, mot Indus
och vidare, och så står han vid stranden av
Hyfasis, den sista stationen i öster:
Det berättades, att landet på andra sidan om
Hyfasis var rikt och att invånarna voro goda
jordbrukare, att de voro utmärkta krigare och i
sina inre förhållanden hade en väl ordnad styrelse,
ty den stora massan behärskades av de bästa i
samhället, och dessa föreskrevo intet annat än
vad billigt var . . .
Gripen av äventyret och lysten att se
havet därbortom söker han beveka
soldaterna att tåga med till detta hägrande
fjärran:
Slutet på mödorna är för en tapper man, tror
jag, intet annat än nya mödor, sådana som föra
till vackra bedrifter. Men om någon önskar höra,
vad som skall vara slutet på själva krigföringen,
må han veta, att vi icke nu mera ha någon lång
väg kvar till floden Ganges och till Östra havet . . .
Jag skall visa makedonerna och våra
bundsförvanter, att den Indiska havsbukten flyter
samman med den Persiska, och det Hyrkaniska havet
med det Indiska. Från den Persiska havsbukten
till Libyen skall allt landet intill Herakles’ stöder
kringseglas av vår flotta. Från Herakles’ stöder
skall hela det inre Libyen vara vårt och hela
Asien, och gränserna för vårt välde vara desamma
som Gud gjort till jordens gränser.
Koinos, Polemokrates’ son, varnar:
... O konung, skönt, om något, är
självbehärskning i lyckan. Då du är anförare och leder
en sådan här, har du intet att frukta av fienden.
Men det som gudomen sänder, det kunna
människor icke ana och icke akta sig för.
Och Alexander vänder om, själv till fots
med en del av hären genom Gedrosiens
glödande öken. Återkommen till Persiens
städer börjar han välva nya stora (av
forskningen mycket debatterade) planer,
byggandet av en väldig flotta för
kring-seglingen av Afrika västerut:
Jag kan icke säkert sluta mig till, vilka
Alexanders planer voro, och jag bryr mig icke om att
uttala en förmodan; men det tror jag mig kunna
påstå, att det icke var något litet och obetydligt
som Alexander tänkte på, och att han icke slog
sig till ro med det som han förvärvat, ej ens om
han fogade Europa till Asien eller de Britanniska
Porträtt identifierat såsom
Ptolemaios I, en av Alexanders
generaler, senare konung i Egypten.
Enligt uppgift påträffat i Fajum i
Egypten, nu i Ny Carlsbergs Glyptothek,
Köpenhamn.
öarna till Europa, utan bortom detta sökte han
något okänt, för att tävla, om icke med någon
annan, så med sig själv.
På höjden av framgången introducerar
Arrianos i effektfull kontrast de indiske
»vise», soir. gjort så starkt intryck på
konungen:
Därför prisar jag de indiske vise. Det
berättas, att Alexander påträffat några av dem
under bar himmel på en äng, där de förde
filosofiska samtal. Då de sågo honom och hans
här, gjorde de ingenting annat än stampade på
marken, där de stodo. Då Alexander genom
tolkar frågade, vad det de gjorde hade att
betyda, hade de givit detta svar : »Konung
Alexander, varje människa besitter så mycket av
jorden som det är, som vi stå på. Du,
en människa, är alla andra lik, utom att du är
rastlös och trotsig; från ditt eget land drager du
över många land, du har vedermödor och
förorsakar andra vedermödor. Men efter en kort tid dör
du och har blott så mycket av jorden, att den
räcker till att däri begrava dig.»
Slutscenen i det stora skådespelet
utspelas i Babylon. Medan konungen rustar
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
