Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Realismens illusion. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Realismens illusion
Av Olle Svensson
s Snr.KF.R och ord spelar nu en långt
större roll i människors liv än någonsin förr.
De utgör för det stora flertalet en oumbärlig
ingrediens i den timliga tillvaron, tillhör den
moderna bostaden som radio och WC och
centralvärme. Men ordet och boken kan
knappast i någon större omfattning sägas fylla ett
behov för andlig hunger. Boken betyder
förströelse, avkoppling, surrogat för yttre
handling i en allt mindre äventyrlig livsform. I
ett land som lever i fred och där den
industriella utvecklingen nått en viss övre gräns
är den mänskliga tillvaron i yttre avseende
mycket lite äventyrlig! Om boken och ordet
alltså ingått i den moderna människans allt
mer anspråksfulla behov av utvärtes komfort
och bekvämlighet såsom bekvämligheten
ottomanäventyr, så har dikten som det
andliga livets medium, som port till inre
världar, som bröd för andlig hunger, som
förmedlare av det klarast och riktigast
mänskliga förlorat mer och mer av den betydelse
den en gång ägt.
Man kan hitta på många orsaker till detta
förhållande. Komma med de mest vidlyftiga
och kringgående utredningar. Bestickande
och sinnrika som en filosofisk polemik om
mått och värde. Och mer eller mindre
antagliga. Men den djupaste orsaken är så visst
som ingenting annat att söka hos dikten
själv.
Dikten har dels frivilligt och medvetet,
dels ofrivilligt och medvetet och kanske
någon gång omedvetet, själv avfallit från sin
mission som det andliga livets tjänare och
uppenbarare, den har avstått från att vara
den »okända människans» beskickning och
skyddsmakt i världen, port till inre världar
och verkligheter. Dikten har anpassat sig
efter en allt grundare och ytligare publiks
behov. Den har valt att vara bok och ord
och ett slags dagligt bröd för buken, den har
valt att vara en lokal dit man, sedan dagens
mer eller mindre trista arbete är slut, går på
revy eller för att se romantisk färgfilm eller
spännande kriminalhistorier. Dikten har valt
en plats i det normala hemmet jämställd med
kylskåpets och sopnedkastets. Dikten är
med andra ord prostituerad.
Man kan måhända vara försonlig och
förstående och säga, att omständigheterna drivit
dikten därhän. Att allt detta varit
nödvändigt om dikten över huvud skulle kunna
vara till. Men det är inget försvar som tål en
hänsynslöst ärlig och sann kritik. Den dikt
som gör skäl för namnet smular själv sönder
detta försvar, bränner det på sin eld som
något besmittat och ovärdigt.
Verklig levande dikt har rötter i magi och
religion. Den är religion, den är magi; dikt
som i sitt väsen inte äger en religiös orgelton,
en mystisk magisk förlängning ut i det
osäg-bara och fjärranade, den är inte dikt i
djupaste mening. Dikt skall vara väg till och
uppenbarare av högre verklighet. Den må
vara hednisk som en tibetansk dödshymn
denna diktens religiösa ande — den får bara
inte saknas.
Dikten har mer och mer förlorat kontakten
med magisk och religiös verklighet. Den har
avstått från denna kontakt. Svikit sig själv,
sin djupaste mening. Det har skett
småningom och på olika linjer.
En del av dikten — den utan jämförelse
största delen — har valt den enklaste och
genaste vägen till de grunda själarnas boningar:
att förmedla en av påtagliga, kända yttre
och realistiska ting och händelser uppbyggd
romantisk värld, befolkad av romantiska men
enkelt jordiska och genomsnittligt grunda
människor och sammanflätad av bestickande
romantiskt sentimentala »öden». En värld att
fly till från en föga romantisk vardag. En
snällt verklig overklig sken- och lögnvärld
nedanför alla andliga rymder. Detta är den
stora vägen.
En del dikt har valt den sakligt realistiska
linjen, som också kallas naturalism och
vita-lism och en hel del annat sällsamt. Den
skildrar allt som det är, precis som det sker.
Helst det allra mörkaste och styggaste som
sker. Allra helst en smula styggare också.
Men bara känd, yttre, påtagligt handgriplig
jordisk verklighet. Människor som fortplan-
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
