Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Realismens illusion. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Svensson
tar sig och drömmer om att fortplanta sig,
människor som plågar varandra och mördar,
förtjänar pengar och förlorar pengar, begår
våldtäkt eller är homosexuella. Ett slags
mänsklig djurskildring, en mekanisk
inregistrering av beteenden.
Ingen vill förneka att verklighetsskildring
är berättigad. Men diktens uppgift och
mening är långt vidsträcktare och större än att
mer eller mindre raffinerat katalogisera mer
eller mindre suspekta och lytta människors
beteendemönster. Det att endast skildra så
kallad verklighet, det som är, det som våra
yttre sinnen förmedlar som liv — det är att
till slut mörda dikten. Föra den längre och
längre bort från dess egna källor, från den
öververklighet, från de religionens och
aningens och drömmens kraftfält, där den får
sitt blod, sin eld och makt.
Att tro sig skildra verklighet bara när man
skildrar som det är, det så kallade levande
livet, det är en för dikten katastrofal
villfarelse. Realismens illusion blir förr eller senare
diktens död.
Det finns ingen verklighet som verkligen
är radikalt verklig. Verklighetens djupaste
egenskap är att alltid vara någonting annat.
Ju längre ner i materiens värld den
avslöjande vetenskapen tränger desto
hemlighetsfullare och ofattbarare och mer irrationella
blir lagar och fenomen.
Verkligheten ligger till allra största delen
utom räckhåll för oss. Den är samtidigt ett
och ett annat och ändå inte heller detta.
Den verklighet som vi uppfattar med våra
yttre sinnen är inte med säkerhet någon
verklighet, den kan i varje ögonblick vara något
annat. I varje fall är den endast ett
mikroskopiskt stycke av den väldiga verklighet
som omsluter vårt korta, vanskliga och av
okända lagar styrda liv.
Hur många lager eller varv av endast
skenbar eller obefintlig verklighet som döljer
grundverkligheten för våra ögon vet vi inte.
En sak vet vi dock. Att den värld och
verklighet, som vi med våra yttre sinnen upp-
fattar, endast är en subjektiv skenbild,
motsvarande vår kvantitativa och kvalitativa
begränsning i förhållande till helheten.
Vad kan vi då veta om verklighet?
Intet eller något eller allt. Det kan vi veta;
men vi kan aldrig veta om vi vet det.
Dock synes det som om vi skulle vara
utrustade med en sällsam aningskraft som i
sällsynta ögonblick skulle spränga revor i de
ovetbarhetens murar som på alla sidor
omger oss. Att leva i andlig värld är att
tillvarata denna aningskraft, att skapa
betingelser för den inom oss själva. Och verklig och
levande dikt är det instrument på vilket
denna aningskraft förvandlas till musik och
liv för oss, vidgar vår värld, skapar en visshet
mitt i all ovisshet, skapar atmosfär för nya
blommor på våra själars karga marker.
Vad jag alltså menar med den levande och
verklighetsskapande (och därför enda
verklighetstrogna) diktens nödvändiga
förbundenhet med ett religiöst andligt, ett magiskt
mystiskt något, är ett tillvaratagande av denna
aningskrafts möjligheter och musik, ett
framträngande vidare, ett öppnande av vidd och
rymd i ord, ett otröttligt betygande av denna
rymd och vidd, så att vi inte kvävs och går
under i vårt fängelse.
Jag tror att Gunnar Ekelöf, vars lyrik jag
är mer tacksam för än för någon annan nu
levande diktares, i det preludium varur
nedanstående tre rader hämtats, menat något
liknande:
Ändå är den största hemligheten
annorstädes bevarad,
alltid annorstädes.
Men efter denna gyllne hemlighet skall
dikten ständigt vara på jakt, prövande ordens
och språkets alla kombinationer, ständigt
vandrande på gränsen mot det osägbara,
aldrig rygga tillbaka för att drista det
omöjliga. Endast på den vägen kan andlig värld
vidgas och andligt livs ungdom bevaras och
kultur och frihet vinna terräng i yttre värld.
Så har jag fattat dikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
