Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En ny etapp i den franska humanismen. André Malraux: La Lutte avec l'Ange. Av Marcel Bouvier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny etapp i den franska humanismen
Mollberg, en annan av gästerna i Altenburg,
höll sedan femton år på med ett stort arbete
där han skulle påvisa att det finns en
gemensam grundval, en »Weltgeist», i hela
världens civilisation och bevisa Tysklands
universella kulturuppgift. Men han hade
uppgivit arbetet och förstört sitt manuskript.
Han hade upptäckt den kosmiska babylonska
civilisationen där människornas öde var
knutet till himlakropparnas gång och inte till
Guds eller de skapade varelsernas vilja, en
civilisation som varken kände till Försyn
eller frihet, afrikanska samfund där barnen
inte ha någon far, där sambandet mellan
könsakten och födelsen ännu inte upptäckts,
civilisationer som inte tro på själen,
civilisationer utan ekonomiska byteshandlingar. Låt
oss försöka föreställa oss vad vår
västerländska civilisation skulle vara, om vi
varken trodde på Försynen eller på friheten,
på faderskapet, själens odödlighet eller på
ekonomiska utbyten. Människorna tro sig
ha frambragt dessa ideer, tro sig äga dem,
men det är ideerna som äga och behärska
dem. Vissa civilisationer behärskas av
sinsemellan oförenliga ideer, och det är därför
som vissa folk aldrig kunna förstå varandra,
förbli i grund och botten främmande för
varandra. Vilken slutsats skola vi draga av
Mollbergs desillusionerade utläggning? Finns det
inte en beständig och universell grundval i
den mänskliga naturen ? Skola Vincent Berger
och Malraux överge sitt sökande efter
människan? Ingalunda. Men denna gemensamma
grundval skola de söka bortom
civilisationerna, bortom människoandens verk. De
skola avstå från att vara intellektuella. Är
det för övrigt inte det Mollberg själv gör, då
han tillstår att det inte är ett begrepp som
har kommit honom att uppge sitt verk. »Inte
ett begrepp, men Afrika. Dagarnas oändliga
rad under Libyens dammhölj da firmament
eller Kongos tunga och grå himmel, de
sammanlöpande spåren av osynliga djur mot
vattenställena. De magra hundarnas drift
under den tomma himlen, den timme då
varje tanke förslöas, jätteträdens dystra
spirande i den förhistoriska ledan.»
Stieglitz och Mollbergs erfarenheter
sammanfalla med Vincent Bergers, hans »möten
med människan» på la Canebière, i faderns
dödsrum. Vart och ett av dessa möten hade
varit en upplevelse och inte en intellektuell
reflexion. De hade givit honom en chock, de
hade brutalt ryckt honom ur hans miljö
och hans epok och hade ställt honom ansikte
mot ansikte med en mänsklighet flyttad på
något sätt utanför tid och rum, med den eviga
människa som humanisterna i alla tider sökt
upptäcka.
Men ännu ett tillfälle skulle ges Vincent
Berger att möta människan, ett avgörande
tillfälle, världskriget som utbröt i augusti
1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
