Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Gustaviansk kavalkad. Två böcker och en utställning. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaviansk kavalkad
tyrer och medaljer tillsammans med en del
andra konstnärliga dokument av mera
personlig art.
Mycket uppskattade bidrag till
utställningen är några dräkter, som konungen burit:
kröningsdräkten av silverbrokad,
drabantuniformen från revolutionsdagen och första
utformningen av svenska dräkten. Det är av
största intresse att jämföra de två första med
respektive Roslins och Paschs motsvarande
målningar, bredvid vilka de blivit utställda.
Roslins ståtliga paradtavla av Gustav III i
kröningsdräkt målades 1777 för Runda
salongen på Gripsholm. Bibliotekarien
Gjörwell såg den där en solig augustidag 1780 och
skrev sedan till sin gynnare Patrik Alströmer
om »Gustav III:s sinnrika, fina och så
intagande anletsdrag, vilka dock här äro
mästerligt uttryckta av en Roslin, jämte den vackra
eld i ögonen, det leende kring munnen,
varmed herren förtjusar när han vill». Man hade
lust att stryka under de tre sista orden.
*
Två arbeten ur höstens bokflod ha genom
200-årsminnet av tjusar konungens födelse
vunnit förnyad aktualitet: »Si Ulla dansar»,
en bilderbok om Bellmans Stockholm och
»Gustavianskt», en bokfilm. De komplettera
fördelaktigt varandra, aldrig förr har väl det
slutande 1700-talet i bild och ord så levande
och påtagligt trätt oss till mötes som i dessa
båda böcker.
Den gustavianska stämningen i den förra
är så intensiv, att den t. o. m. inspirerat
Svenska Dagbladets utmärkte tecknare
Sylwan till en älskvärd pastich, där han
framställt verkets tre andliga fäder, Gösta Selling,
Göran Axel-Nilsson och Gotthard Johansson
sittande bänkade på något näringsställe och
uppassade av en kokett »Maja-Lisa», som
just förser de vittra herrarna ■—■ eller är det
Bellman, Movitz och Fredman — med
holländska pipor och nödigt konfonium. Boken
är en parallell till samma författares
Stockholm i närbild (1943). Var materialet till
denna huvudsakligen hämtat från
Stadsmuseets tidigare utställning av Stockholmsliv
genom konstnärsögon, är nu Si Ulla dansar
i stort sett ett resultat av museets med rätta
högt prisade minnesutställning förra året av
Bellmans Stockholm. Liksom denna gav så
mycket mer än det rent topografiska, speglar
den vackra boken icke blott sällsynt levande
Fredmansdiktens miljö, utan formar sig fak-
tiskt också till en illustrerad Bellmansbiografi
framlagd i bildunderskrifterna och de
inledande kapitlen framför arbetets olika avsnitt:
Söderpojken Bellman, Kungl. Hovpoeten,
Sina vänners vän och Fredmansdiktens
verklighet. Boken har planlagts och redigerats
av de tre utgivarna gemensamt, men
Gotthard Johansson har denna gång i övrigt
endast deltagit i det kräsna bildvalet och dess
placering.
Bilderna äro sammanställda två och två i
varje uppslag och till formatet så stora att
de tillåta ett ingående studium av
enskildheterna. Även till innehållet är det gärna en
viss korrespondans mellan dem, och man
märker hur de omsorgsfullt valts ut för att väl
balansera mot varandra. Ett mycket fint
raster och ett lagom djup i svärtan, som
konsekvent genomförts, ger framför allt god
illusion åt de många reproducerade
lavy-rerna. Som ett särskilt pius må framhållas,
att under varje bild anges utförande,
konstnärens namn, årtal, där sådant är möjligt,
samt proveniens. Av texten har Selling
skrivit något mer än hälften av
bildunderskrifterna samt introduktionerna, utom kapitlet
om skaldens vänner, som har Axel-Nilsson
till sakkunnig författare.
Med en liten förändring av ett bekant
Kellgrencitat skulle man kunna säja om
arbetet, att aldrig ännu voro ord och bild mera
systerligt forente. I denna både innehållsligt
och typografiskt sällsynt välkomponerade
bok belyser och förstärker den kunskapsrika
och spirituella texten på ett rent av
häpnadsväckande sätt de skickligt valda bilderna.
Bellmans favoritroll på scenen var ju som
förevisare av tittskåp. Här talar han åter
till oss som »operatören», vilken med sin
ordkonst kommer de ständigt växlande
bilderna av hans samtida Stockholm att ånyo
få liv inför våra ögon. Med beundran finner
man nämligen hur författarna låter texten
till nästan varje tavla kulminera i ett
målande Bellmancitat, som exakt ger
kvintessensen av den föreliggande situationen.
Sannerligen har det behövts en mycket förnämlig
lyrisk slagruta för att nå så vackra resultat.
Hela raden av Bellmans konstnärsvänner
ha fått släppa till bilder. Bröderna Martin,
hans illustratörer, ha de flesta, dessa livfyllda
stadsaspekter i akvarell och etsning, vilka ge
så mycket av atmosfären i det Stockholm
där Fredman och hans kumpaner hörde till
gatans och krogens kända original. Hille-
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0211.html
