Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den röda blomman. Av V. M. Garsjin. Svensk tolkning av Anders Frostenson - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. M. G ar s i in
»Kanske», svarade doktorn, som satt
på en stol i ena hörnet av rummet, varifrån
han med blickarna kunde följa den sjuke,
som hastigt gick från ena hörnet till det
andra, klapprande med sina jättelika
häst-skinnstofflor och flaxande med ärmskörten
på morgonrocken som var av bomull, hölls
samman med ett brett rött bälte och hade
skarpa färger.
Doktorns följeslagare fältskären och
upp-syningsmannen blev med stel hållning
stående kvar i dörröppningen.
»Jag har funnit det!» ropade den sjuke.
»Och när jag fann det, var det som om jag
hade blivit född på nytt. Min känsla blev
skärpt och min hjärna arbetade som aldrig
förut. Vad man förut sökt sig fram emot
på slutsatsernas och gissningarnas långa
omväg, erfar jag nu intuitivt. Jag har nått
fram till den verklighet som filosoferna
endast kretsat omkring. Jag har i mig
själv upplevt den väldiga tanken, att rum
och tid bara är fiktioner. Jag existerar
genom alla tidsåldrar. Jag lever utan
rumslighet, allestädes och ingenstädes, hur ni
vill. Och fördenskull är det mig alldeles
likgiltigt, om ni håller mig kvar här eller
om ni släpper mig lös — fri eller fjättrad,
vilket ni än behagar. Jag har lagt märke
till, att här finns några stycken till likadana
som jag. Men för alla de andra är livet här
fruktansvärt. Varför ger ni dem inte fria?
Vad tjänar det till. . .»
»Ni säger», avbröt honom läkaren, »att ni
lever utan tid och rum. Men det är ju
omöjligt för er att förneka, att vi befinner oss i
detta rum och att tidpunkten nu —
doktorn drog upp sin klocka —• är halv elva
den sjätte maj år artonhundra. . . Vad
säger ni om det?»
»Ingenting. För mig är det alldeles
betydelselöst var jag är och när jag lever. Och
om det är likgiltigt för mig, så betyder det
ju bara att detta »jag» finns allestädes
och alltid. Eller hur?»
Doktorn log.
»En egendomlig logik», sade han och
reste på sig. »Men kanske ni har rätt.
Adjö så länge. Får det vara en cigarr?»
»Tack så mycket!» Han stannade, tog
cigarren och bet nervöst av den i ena
ändan. »Det hjälper en att tänka», sade
han. »Denna värld är ett mikrokosmos. Där
finns både lut och syra. Samma jämvikt
och harmoni som då de motsatta ämnena
neutraliserat varandra. . . Förlåt, doktorn!»
Doktorn gick vidare. En stor mängd
sjuka väntade på honom utsträckta på
sina britsar. Ingen överordnad blir så
vördnadsfullt bemött av sina underordnade
som läkaren-psykiatrikern av sina
patienter.
Men den sjuke som lämnats ensam
fortsatte att häftigt och ryckigt gå från ena
hörnet till det andra i rummet. Man kom
med te till honom. Utan att sätta sig
tömde han en stor mugg i två andetag,
och det tog honom knappast mer än en
sekund att sluka ett stort stycke vitt bröd.
Därefter gick han ut ur rummet och
promenerade under några timmar utan uppe-1
håll med sin snabba, tunga gång från ena
ändan av byggnaden till den andra. Det
var en regnig dag, och de sjuka blev inte
utsläppta i trädgården. Medan fältskären
höll på med att undersöka en ny patient,
riktade någon hans uppmärksamhet mot
bortre ändan av korridoren. Där stod den
sjuke med ansiktet tryckt mot dörrens
glasruta och stirrade oavvänt mot rabatten.
Hans uppmärksamhet hade fångats av en
ovanligt klart lysande blodröd blomma av
vallmosläktet.
»Kom med, så ska vi väga oss», sade
fältskären och lade sin hand på hans axel.
Och när den sjuke plötsligt vände sitt
ansikte mot honom, blev han nästan skrämd.
Det var så mycket hat och vild ondska
som brann i hans förvirrade blickar. Men
när han fick se fältskären, förändrades
genast uttrycket i hans ansikte, och lydigt
följde han med honom utan att säga ett
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
