- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
243

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vad de italienska stadsnamnen gömma av Italiens historia och kultur. Av Berengario Gerola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vad de italienska stadsnamnen gömma

emedan de bestämdes av språk och folk, som
fingo olika öden: än tillbakadrivna, än
införlivade och uppslukade och i varje fall
försvunna, än däremot överlevande inom Italiens
geografiska och andliga gränser.

Att undersöka dessa namns historia skulle
vara liktydigt med att gå igenom hela Italiens
historia, d. v. s. dess folks växlande öden och
strider och livet i dess hundra städer. Och
ovan folkstammarna och släkterna möta vi
den största och mest levande händelsen:
uppkomsten av en underbar, italiensk harmoni,
delvis genom assimilation men mer genom
utstötandet av de för det italienska kynnet
och den italienska folkstammen främmande
elementen.

Det är naturligt att av de namn, som de
icke-italienska folken lämnat inom Italiens
gränser, intressera oss här framför allt de,
vilka kvarleva som rester mitt i den italienska
miljön, och mindre de som fortleva i de
ickeitalienska språkområdena: på de s. k. språk
-öarna och hos främmande infiltreringar.
Vene-tiens tyskar, Venezia Giulias och Molises
slaver, Istriens rumäner, de piemontesiska
alpernas fransmän och franco-provensaler,
Syditaliens albaner, Apuliens och Kalabriens
greker etc.

För att ge en antydan om några aspekter
av det oerhört stora och komplicerade ämnet
räcker det med att i största allmänhet påpeka,
att det särskilt i södra Italien finns grekiska
och (ehuru mycket färre) arabiska namn; i
norr germanska och (några få) slaviska namn,
såsom man väl kunde vänta sig av de
historiska premisserna.

De grekiska ortnamnen erbjuda stora
svårigheter i jämförelse med det allmänna
problemet att skilja mellan de gamla namnen,
skapade före den romerska erövringen, och
de efterföljande bysantinska, som vuxit upp
inom redan romanskt område. De grekiska
namnen finnas i synnerhet i Kalabrien, på
Sicilien och i Otrantotrakten (i södra Apulien).
Utan att ge oss in i den komplicerade
diskussionen erinra vi om namn som Aspromonte (i
provinsen Reggio Calabria) av det grekiska
àspros »vit», Calamona (i provinsen Messina)
av kalamon »vassbestånd», Limina (i
provinsen Taormina) av limne »kärr», Calimera (i
provinsen Catanzaro) av kaleméra »god dag»
eller de talrika namn på -à, med ett suffix
som betecknar en plats, där en viss planta
växer yppigt: Daffinà (i provinsen Reggio

Calabria) av daphne »lagerträd», Caridà (i

provinsen Reggio Calabria) av karydion
»valnötsträd» och vidare många namn på -o, -i
och flera andra.

De mycket färre arabiska namnen äro
lokaliserade på Sicilien, som ju från nionde
seklet till den normandiska erövringen lydde
under det museimanska väldet. Arabiska äro
namnen Calatafimi, Caltanissetta, härledda
från det arabiska kalat »fästning», la Sciara
av det arabiska sahar »klippa», »lavaström»
etc. Dessutom Mongibello, namnet på Etna,
som upprepar samma begrepp »berg» genom
det italienska monte och det arabiska gebel
(jfr liknande s. a. s. »överlagringar»:
germanskan över keltiskan i Durbeck »bäck-bäck» i
Nottinghamshire, germanskan över slaviskan
i Luggewiese »äng-äng» i Ostpreussen m. fl.).

Ortnamn av slaviskt ursprung finna vi
framför allt i Venezia Giulia t. ex. Gorizia,
Gradisca av det slaviska grad »stad», Grimacco
av det slaviska grim »buske», Dolegnano av
det slaviska dolenj »låg» etc.

De flesta och de viktigaste av de
ickeitalienska namnen äro av germanskt ursprung
eller vittna i varje fall om de på italiensk jord
bosatta germanska folkstammarna. Anknutna
till de historiska händelserna äro först och
främst en del namn av gotiskt och — ännu
mer — longobardiskt ursprung, dessa namn
äro ej alltid möjliga att skilja från varandra.
Talrikast i Norditalien (i synnerhet i Piemont,
Lombardiet, Venetien), förekomma de ofta
även i Apenninerna, särskilt i Toskana, och
några enstaka exempel påträffas i de allra
sydligaste landsdelarna (vi erinra om de
longobardiska hertigdömena Spoleto och
Bene vento). Utan att ingå i detaljer, som skulle
föra oss till tekniska diskussioner, påminna
vi om namn som Vigalf o (i provinsen Pavia),
Campaldano (i provinsen Arezzo), Gottolengo
(i provinsen Brescia), Bussolengo i (provinsen
Verona) m. fl., allesamman bildade av
germanska personnamn, ofta i förening med ett
germanskt appellativ. Vidare namn som
Erbanno (i provinsen Brescia) av det
longobardiska haribann »härbann», Biaca (i
provinsen Vicenza) av det longobardiska blahha
»ett med ekar och kastanjer planterat
område», Olgia (i provinsen Novara) av det
longobardiska auja »grönskande slätt» etc.,
vilka bildats av ord av longobardiskt
ursprung (däremot fattas i Italien motsvarande
från gotiska ord härledda namn).

Närvaron av enstaka germanska
folkstammar i olika trakter av Italien bevisas ej blott

243

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free