Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Eric Hallström och den färgrika vardagen. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motiv frän Solna kyrka. Oljemålning. 1913.
Tillhör tj änsteman D. B ondesson.
Erie Hallström och den färgrika v ar dagen
Av Arne Lindström
11 ÖR någon tid sedan satt vi några
stycken i en liten humanistisk klubb i
landsorten och såg på en serie
färgfotografier, tagna av en klubbmedlem med fin
känsla för motiv av måleriskt intresse. I
ett par hamnbilder lyste vattnet starkt och
djupt mörkblått och någon sade att så
blått blir aldrig vattnet, i varje fall inte i
vår hamn efter vad han sett under ett
mångårigt umgänge med detta samma
vatten. Men fotografen kunde tala om att
färgen verkligen inte förändrats på
fotografien och man kom överens om att denna
mörkt blåa ton måste vara utmärkande
för de tidiga, molnfria morgnarna då kanske
inte så många flanörer brukar vandra på
kajerna.
När vi gick ut i den bleka vårskymningen
kom temat upp igen i ett annat yttrande:
— Det är underligt att färgfotografien
får fram färgerna så tydligt och klart,
man ser dem ju inte så i verkligheten.
Reflexionen är naturligtvis grovt felaktig
men den illustrerar ett mycket egendomligt
faktum, nämligen att den moderna
människan uppfattar färgerna så dåligt.
Precis samma färger som träder fram på
fotografien finns ju i motiven och att vi ser
dem först i reproduktionen beror helt
enkelt på att de demonstreras för oss, att
uppmärksamheten blir direkt fäst på
färgerna. I själva verket lever de ju alltid
runt omkring oss, det är bara det att vi
inte märker dem. Någon pekade på en kiosk
vid gatan där vi gick: gult ljus strömmade
ut från dess fönster och lyste på ett
djuprött plank och ovanför kioskens svarta
tjärpapptak stod himlen ljust blå med
en stjärna. Just då kunde ju ingen undgå
att se hur vackert dessa färger stod mot
varandra, men flera utav oss har dock
gått vägen förbi många kvällar utan att
17—Ord och Bild, 55:0 årg.
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
