Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tysk litteratur vid ett vägskäl. Av Günter Dallmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysk litteratur vid ett vägskäl
Thomas Mann ett markerat steg bort från
elfenbenstornets isolering, som ännu under
det första världskrigets år lät honom uttrycka
såsom sin bergfasta övertygelse att tyska
folket aldrig kan komma att älska den
politiska demokratin och att den mycket
smädade Obrigkeitsstaat i själva verket utgör
den statsform som passar tyskarna bäst och
är den de själva vilja ha (»Betrachtungen
eines Unpolitischen», där han å
kejsarpoli-tikens vägnar polemiserade mot sin egen bror,
skriftställaren Heinrich Mann, med flera
demokratiskt sinnade »Zivilisationsliteraten»),
Före Thomas Mann hade en lång rad tyska
författare av rang lämnat sitt fosterland,
som inte längre för dem utgjorde ett
hälsosamt andligt klimat: brodern Heinrich och
barnen Klaus och Erika, även de litterärt
verksamma, Jakob Wassermann, Arnold och
Stefan Zweig, Ernst Glaeser, Anna Seghers,
E. M. Remarque, Anette Kolb, Franz Werfel,
Alfred Döblin, Alfred Neumann, Carl
Zuck-mayer, Lion Feuchtwanger, Bruno Frank,
Alfred Kerr, Max Hermann-Neisse, Walter
Mehring, Bertold Brecht, Walter
Hasenclever, Hermann Kesten m. fl. m. fl. Redan i
första exilåret, 1933, publicerade Heinrich
Mann en bok med den betecknande titeln
»Der Hass». Han porträtterade här med en
penna, som hade fått dissekerandets skärpa,
det intellektuella framstegspartiets nederlag
inför det triumferande hatets utsvävningar.
Erika Mann, Thomas Manns dotter, som till
en början spelade antinazistisk kabaré i
schweiziska städer, blev många år senare känd för
sin med kvinnlig inlevelseförmåga skrivna
bok »Två miljoner barn», där hon närmast
från en intellektuellt luttrad humanistisk
och pedagogisk synpunkt granskade den
tragiska belägenheten för Tysklands barn som
helt utlämnades åt tredje rikets mentalitet
och uppfostringsmetoder. Men brodern Klaus
— förutom att han skrev böcker, varav en
fick titeln »Flucht in den Norden» och
avspeglar Skandinaviens för en tysk flykting
välgörande och gästfria atmosfär — startade
redan år 1933 i Amsterdam en litterär
månadstidskrift Die Sammlung, som utkom hos
det förnämliga Querido-förlaget och i vars
redaktionskommitté ingick så betydande
andar som André Gide och Aldous Huxley,
förutom farbrodern Heinrich. Thomas Mann
själv lär då inte med särskilt blida ögon ha
sett denna tidskrifts verksamhet. Men när
han själv i slutet på det fjärde exilåret slet
sönder alla återstående band med det
Tyskland, som, säkert inte av pietetsskäl utan i
avbidan på delikventens vidare utveckling
resp. »anpassning», 1933 icke slängt hans
böcker på bålet tillsammans med den övriga
»entartete» eller »otyska» litteraturen, var
han inte längre vare sig tvekande eller
tvetydig. Att längre tiga eller intaga en reserverad
hållning inför allt det ohyggliga, som sker
därhemma, det är omöjligt och omoraliskt,
skriver han nu i Ein Briefwechsel. Duhamels
ovan omnämnda värdeomdöme var kanske
en smula i överkant. Men när en Thomas
Mann ställde tredje rikets regim vid
skampålen och undanbad sig de nya herrarnas
omdöme, huruvida han förtjänade namnet tysk
eller icke, förlorade det nationalsocialistiska
Tyskland onekligen det mest betydande
trumfkort som kunde tänkas: nazismens
kulturdepartement fick medge att det mest
lysande namnet i levande tysk litteratur, en
man som icke ens var fläckad med minsta
skymten av »icke-ariskt» påbrå, hade vänt
Tysklands nya ordning ryggen. Varken
Ca-rossa eller Hauptmann, för att inte tala om
den som skribent onekligen begåvade Hans
Fallada (av Artur Lundkvist mycket riktigt
karakteriserad som »väsentligen bara en
lyckad underhållningsskribent med ett
fördelaktigt sken av samhällsskildrare, som
driver berättandet som hantverk»), kunde
uppväga denna representativa förlust.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
