- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
294

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk folklivsforskning. Av Gösta Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta Berg

nit ta del av de nya signaler, som hade givits
i England på detta vetenskapsområde,
framförallt av den store banbrytaren Edward Tylor
i hans arbete »Researches into the Early
History of Mankind and the Development of
Civilization» (1865). Härpå tyda bland annat
de inledande orden om hur »alla de
folkminnen, hvilka på olika grad af upplösning ännu
förekomma hos vår allmoge, äro aflagringar
från äldre, ehuru ofta till tiden åtskilda
odlings-epoker, icke olikt de lemningar af
forntida telluriska formationer, hvilka träffas
spridda öfver ytan af vår jord. Att samla
dessa traditionella qvarlefvor, att igenkänna,
serskilja och ordna dem, samt att ur dem
skeda ett rent poetiskt eller faktiskt innehåll,
blir då ett icke ovärdigt föremål för mensklig
forskning. En gång vetenskapligt ordnad, böra
vi af denna forskning kunna vänta skördar
för ethnologien och kultur-historien,
jemför-liga med en nyare tids stora upptäckter inom
språk-kunskapens och naturvetenskapens
områden.»

Vad som skänker Wärend och Wirdarne
dess största betydelse är likväl den
mångsidighet författaren visar vid
sammanställningen av sitt material och vid analysen av
detta. Utom folktron och folkseden, sådan
han själv kände den genom egna och andras
uppteckningar, griper han till också de mera
påtagliga kulturminnena: han avbildar
byggnader och föremål, som han själv insamlat,
och han är den förste som mera systematiskt
utnyttjar domböckernas rika upplysningar om
äldre tiders folkliv. Lägg härtill, att han gör
ett skarpsinnigt försök att sociologiskt
analysera det gamla värendska samfundet!
Framställningen bärs upp av den fasta
förvissningen, att denna bygd var något alldeles
egenartat i vårt land, ett Atlantis, där
kulturhistoriens alla gåtor kunde lösas. Redan 1851
hade Hyltén-Cavallius kommit fram till denna
uppfattning och han hävdade då i ett
uppmärksammat anförande, att »denna
landsort, märklig äfven i andra afseenden, var det
sålunda än mera, såsom en lefvande bild af
ett förgånget odlings-bestånd».

På detta sätt kom Hyltén-Cavallius att
framstå som den förste representanten i vårt
land för två forskningsgrenar, vilka hos
honom bildade en organisk enhet, nämligen
vad som nu heter etnologi (folklivsforskning)
och folkminnesforskning, ett försök till
översättning av det engelska folk-lore, vilken term
användes första gången 1846. Några ord om

de olika förutsättningarna för dessa båda
vetenskaper torde här vara på sin plats.

Folkminnesforskningen har till sitt
egentliga ändamål den folkliga dikten, även om
också andra sidor av kulturarvet, framförallt
folktron, med framgång kunna behandlas
efter samma metoder. Den bygger på. en
granskning av varianterna och står sålunda
mycket nära, ja, är ej sällan identisk med
filologiska och litteraturhistoriska
forskningsgrenar. Dess mål kan vara att nå fram till den
historiska eller mytiska verklighet, som ligger
bakom dikten. Men ofta måste den syssla
med stoff, som kommit till vårt land från
avlägsna orter och uppgiften blir då framför allt
att klarlägga vägarna, på vilka detta skett,
de historiska förutsättningarna och, inte
minst, den omvandling motiven varit utsatta
för genom att olika nationer och olika sociala
skikt tryckt sin prägel på dem. Ty det är,
för att tala med Moltke Moe, med saga och
sägen som med »blomsterstövet, som vinden
förer fra egn til egn: arten blir densamme,
men karakteren bestemmes af jordbund og
veirleg».

I det följande kommer
folkminnesforskningen i denna bemärkelse inte annat än
mera i förbigående att beröras ■— dess
problem äro av så stort intresse att de tarva
sin egen skildring. Jag vill endast erinra om
att det efter Hyltén-Cavallius först blev vid
Uppsala universitet — den gången en
högborg för studierna i nordisk filologi — som
dessa frågor blevo föremål för allvarligare
bearbetning. Landsmåls- och
folkminnesarkivet i Uppsala, som numera intar en ledande
ställning både när det gäller insamling och
forskning på området, kan sålunda här bygga
på gammal tradition. Själva namnet
folkminnesforskning upptogs däremot efter dansk
förebild av Carl Wilhelm von Sydow, som
1910 vid universitetet i Lund blev den förste
akademiske läraren i ämnet. Efter att tidigare
ha arbetat i nära anslutning till först finsk,
sedermera dansk forskning och därvid dels
själv och dels genom sina lärjungar ha
publicerat en serie värdefulla monografier över
olika folksagor och folksägner, har han på
senare årtionden främst intresserat sig för
folkdiktens och i viss mån även folktrons
systematik. En lärjunge till von Sydow,
Gunnar Granberg, framlade 1935 en på flera
sätt nyrödjande avhandling om Skogsrået i
yngre nordisk folktradition, där han
klassificerar en viktig grupp av sägner och försöker

294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free