- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
309

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kring ett emigrantporträtt i Nationalmuseum. Av Carl-Gustaf Thomasson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kring ett emigrantporträtt i Nationalmuseum

Slutligen i detta sammanhang ett par
ord om ett spörsmål av mera underordnad
betydelse i samband med porträttet av
Saint-Priest. På ramens undersida ovanför
Nationalmuseums guldetikett med data
finns en klots infälld med inskriptionen
»Amicitiae, Senectus», beträffande vilken
någon förklaring veterligen ej lämnats.
Dess betydelse bör väl rimligen vara
»Ålderdomen åt vänskapen», och den gissningen
ligger nära till hands, att det är greve de
Saint-Priests egen resignerade signatur på
det porträtt han förärade den 25-åriga
galanta friherrinnan, av vilken han fått
många säkerligen värdefulla upplysningar.
1700-talets människor älskade ju dylika
motton.

*



François Emmanuel Guignard, chevalier
och senare comte de Saint-Priest (1735—
1821) var ingalunda någon emigrant av den
kända typ, »som ingenting lärt och
ingenting glömt». Var Levertin fått det ifrån
är ganska obegripligt. Hade han haft
tillfälle läsa Saint-Priests memoarer, vilka
som nämnts publicerades först 1929, är det
troligt att han kommit till en annan
uppfattning. Saint-Priest var ingen
förstaplans-figur som t. ex. hans gynnare Choiseul, hans
fiende Vergennes eller hans kollega i
ministären 1788—90 Necker. Men så långt efter
dem stod han inte, och han var utan varje
tvivel den mest betydande av de franska
emigranter, som efter revolutionen
uppsökte och uppehöllo sig i Sverige. Han var
en första rangens diplomat. Hans
ambassadörstid i Konstantinopel 1768—85 satte
djupa spår efter sig på olika områden. Det
var han, för att nämna ett mindre känt
exempel, som upptäckte och lanserade en
ung affärsman från Marseille vid namn
Ignace Antoine Anthoine, sedermera baron
de Saint-Joseph, som blev en pionjär för
Frankrikes levantiska handel och kanske
framför allt för den en tid ännu mera givan-

de handeln vid Svarta havet. Denne
Anthoine-Saint-Joseph var sedan 1786 gift
med Rose Clary, en äldre syster till den
blivande drottning Desideria av Sverige.
Han blev också i sinom tid kommendör av
Nordstjärneorden. — 1767 och 1790 var
det mycket nära, att Saint-Priest blivit
ambassadör i Stockholm.

Saint-Priests memoarer äro skrivna på
gamla dar, 1815—16, då han fyllt 80 år.
De sträcka sig fram till 1807. Enstaka
senare händelser ha uppenbarligen
interfolierats vid tid efter annan företagna
genomläsningar eller granskningar av
manuskriptet, sista gången så sent som i
februari 1820, jämnt ett år före Saint-Priests
egen bortgång. Han har nämligen fått med
Georg III:s av England död vid sagda
tidpunkt. Men trots att de äro skrivna av en
åldring äro de förunderligt levande och
upplysande. I stort sett förefalla de också
uppriktiga. Vissa färglagda och skeva
omdömen upptäckas utan svårighet liksom
smärre minnesfel. Inledningsvis hävdar
författaren, att han skrivit direkt ur minnet
utan stödet av några anteckningar. Hans
papper brändes, uppger han, under
skräckväldet av den man han anförtrott dem. I
så fall har han ännu i sin ålders höst haft
ett utomordentligt minne. Något därutöver
att lita till måste han dock ha haft,
bevisligen en del i memoarerna återgivna
dokument och brev.

Att döma av de notiser, som på vårt
språk finnas om Saint-Priest i
uppslagsverk och liknande arbeten, är innehållet i
dessa memoarer föga om ens alls känt hos
oss. Memoarerna korrigera till att börja
med ett genomgående, kardinalt misstag i
de svenska uppgifterna om Saint-Priest.
De sistnämnda göra utan undantag
gällande, att Saint-Priest under Gustaf III:s
vistelse i Aachen (uteglömt: »och Spa»)
från den 14 juni till den 25 juli 1791 skulle
ha sammanträffat med kungen och rådförts
av honom i samband med hans planer på ett

309

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free