Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Gustaf Hilleström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Järlàs
»Trettondagsafton». Slutscenen.
Dramatiska Teatern.
skan, uppfödd i storstadens erotiskt
överhettade drivhusatmosfär. På ett nästan
skamlöst sätt blottlade Elsa Carlsson den
telefon-pladdrande hysterikans osunda kärleksliv.
Rasande skickligt också för den delen. Men
inlevelsen blev så stark att den konstnärliga
stiliseringen och jämvikten förrycktes.
Alf Sjöberg är lika berömd för sina
Shake-speare-iscensättningar som Olof Molander för
sina utomordentliga sceniska gestaltningar
av Strindbergs dramatik. Detta spelår har
Molander nöjt sig med att på Dramaten
sätta upp Gierows »Färjstället» och Tjechovs
»Körsbärsträdgården» för att i stället
instudera »Brända tomten» på Dramatikerstudion.
Shakespeare-komedien togs däremot upp
programenligt och resultatet blev en succés av
oanade mått. »Trettondagsafton» blev en
konstnärlig fullträff, som spelades ioo gånger.
Man endast beklagar att föreställningen
kördes kväll efter kväll i stället för att stå kvar
på repertoaren under en längre tidsperiod.
Det är inte önskvärt att en pjäs —• hur väl
den än är uppsatt och spelad — har
uteslutande privilegium på nationalscenen en tredje-
del av spelåret. Planen förrycks, intressanta
nyheter komma inte till uppförande och
många artister få i månader vänta på den
konstnärligt sporrande kontakten med
publiken. Resultatet kan dessutom lätt bli en
hetsjakt efter långkörare, en arbetsmetod som en
ansvarskännande teaterledare icke bör
uppmuntra. En månad borde vara maximitid,
men konstnärligt vägande program skulle
sedan återkomma åtminstone de närmaste åren
med icke allt för långa mellanrum. För
närvarande tycks emellertid ett sådant
arbetssätt vara en nåd att stilla bedja om. Man kan
då endast uttrycka sin glädje över att det blev
»Trettondagsafton» och inte vissa andra verk
som blev teaterns best-seller.
»Trettondagsafton» utspelas i Illyrien, ett
land östan för sol och västan för måne.
Personerna leka en fantasiens luftiga lek och
spela med egna och andras känslor utan att
uppbåda någon större djupsinnighet. Än är
stämningen bitterljuvt vemodig, än — som
en nödvändig kontrast — bullrande burlesk.
I halmstadsgruppens Stellan Mörner har
Alf Sjöberg funnit den idealiske konstnären för
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
