Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Glims tedt
-George C r abbe. Kopparstick efter
en målning av Th. Phillips.
Såsom citationstecknen visar har jag inte
själv hittat på det ovan sagda. Det förhöll
sig så att jag just i tidningarna sett att
Operan skulle ge en ny engelsk opera till
vars text uppslaget hämtats från en engelsk
författare vid namn George Crabbe. Strax
därpå kom i min hand Maughams roman
»Månen och silverslanten», vilken titel just
inte låter ana att den ger en intimt skakande
skildring av Gauguins livsöde. Alltnog, där
stod de citerade raderna, uttalade av någon
som tyckes vara författarens alter ego. Detta
fynd var väl inte så märkvärdigt: det är ju
så att när man behöver upplysningar om en
person eller en sak så strömmar upplysningar
till, även i oväntade sammanhang.
Hur många hade reda på George Crabbe
(1754—1832)? I Arvid Ahnfeldts
»Världslitteraturens historia» hade jag som
gymnasist läst några (sedan bortglömda) rader —
nog de fylligaste i ämnet som fore
operapremiären tryckts på svenska. Schück avfärdar
den förbisedde diktaren med några rader
som knappast tyder på personlig bekantskap
med föremålet.
På Nobelbiblioteket finner den
litteratur-behövande merendels vad han söker. Där
fann jag också The poetical Works of the
Rev. George Crabbe: with his Letters and
Journals and his Life — by his Son,
London 1834.
Frånsett denna grundläggande, med sonlig
inblick och pietet — inte devotion —
författade levnadsskildring, började det tydligen
inte skrivas böcker om Crabbe förrän mot
slutet av förra århundradet. Först kom T. E.
Kebbel, som i företalet till en 1888 utkommen,
utmärkt sammanfattande biografi hänvisar
till nämnda, beträffande källor »uttömmande»
standard work men i övrigt endast redovisar
för allehanda strödda artiklar. Ur den ganska
långa raden senare arbeten valde jag på måfå
ut några stycken. Både kvantitativt och
kvalitativt mest vägande är väl den kritiska och
biografiska studie — på mer än 500 sidor —
som, med ett här återgivet frontespisporträtt
av Crabbe som talar för sig självt, författats
av René Huchon, lektor i engelsk litteratur
vid universitetet i Nancy; det utgavs i
översättning till engelska 1907.
»Peter Grimes» ingår i ett av de tjugofyra
»brev» som tillsammans utgör »The
Bo-rough», det verk som anses beteckna en
höjdpunkt — om inte höjdpunkten — i
Crabbes alstring. Den som »Rev.»
(högvör-dig) lantpräst någorlunda rangerade
diktaren — förutvarande magasinskarl hos sin
far, assistent hos apotekare och kirurger;
därjämte förutvarande litterär äventyrare i
London samt huskaplan hos en hertig på
ett landsslott — hade för en kort period
slagit igenom med diktcykeln »The Village»
1783. Sedan påminde han åter mer
eftertryckligt om sin litterära existens först 1807
med »The Parish Register» (Kyrkboken)
och 1810 med »The Borough», som till 1816
upplevde sex upplagor.
Vad som väsentligt bidrog till att ge
rangställning åt »The Borough» var att han där
(»borough» = småstad, köping) i minnet
återvände till sin egen barn- och ungdomsort,
Aldborough (då ännu inte någon fashionabel
badort) i Suffolk, grevskapet på Englands
ostkust. Tillsammans kommer dessa
minia-tyrmonografiskt formade skildringar att, i
föga markerad brevform och på som sagt
Pope’s heroic couplet, ge en rundmålning av
livet i ett fiskläge med någon sorts
stadsrättigheter. Mycket av det
samhällspano-ramat och av den Crabbeska synen på saker
och ting går, musikaliskt förklarat, igen i
operan. Den crabbeska synen: just the Poet
of the Poor, såsom sonen kallar honom,
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
