Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Två dikter. Av Olle Svensson - Rättegång - Med svalornas dykande smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Svensson
II.
Fast intet ord blir sagt
den pågår i det tysta
den oerhörda rättegången
för ett okänt brott.
En kvarnsten vrides runt
som för att mala
den vilda sanningen
ur bröstets dunkla benhus,
det fruktansvärda eller sköna ordet
som fäller med bindande
och obarmhärtig makt
och ändå friar
med sin klara öppenhet.
Ack dunkla kvarn
som vrider runt på tröga axlar
i stumma år —
när skall den enkla rena mälden
i skäppan blixtra till?
Kan detta sorgens svarta korn
bli guld en gång?
Med svalornas dykande smärta
Svalorna flyger rakt genom mitt bröst
och över det mörka takets rand
stiger ett marmorvitt moln
som en gäspande Zeus.
Hans gäspning förstoras
tills ansiktet somnar
i marmorskäggets böljande bomull.
Jag sitter hukad bakom detta vita moln
och svalorna dyker rätt genom min kropp
som strimmor av svidande längtan.
Med svalornas dykande smärta i mina
ögon
dyker jag själv genom mitt öde.
En bottenlös ensamhet sveper förbi
mig
som piskande vita lakan.
Och genom skuldrorna
sjunker huvudet likt en tung urna
som med sitt innehåll
av hemlöst brinnande liv
skall begravas oöppnad.
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
