Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från kungamördare till skandinavist. En utvecklingslinje i C. F. Ehrensvärd-Gyllembourgs liv efter landsförvisningen. Av Bruno Lesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från kungamördare till skandinavist
maken, som efter ett uppseendeväckande
pressåtal nödgats gå i landsflykt i början av
år 1800, och hennes giftermål med
Gyllembourg året därpå. För en rätt tidig
introduktion i den Heibergska familjen talar också
den gamla vänskapen mellan den radikale
författaren och Gyllembourgs svåger, skalden
och naturvetenskapsmannen Gustav v.
Pay-kull, på sommaren 1796 hyllad som Skandiens
Anakreon under omständigheter, som jag
närmare skildrat i senaste årgång av denna
tidskrift (s. 274—279). Å andra sidan saknas
ej starka indicier mot Heibergs försteg
framför Rahbek i Gyllembourgs vänskap.
Heiberg var ingen tillgänglig person; han
hade enligt egen uppgift knappast ett halvt
dussin vänner, medan Rahbek kunde räkna
sina i hundratal (Tilskueren 1902, s. 666).
Och så ha vi Gyllembourgs egen försäkran,
att Rahbek var den första av hans vänner i
Danmark, en sakuppgift i versifierad form,
som vi strax skola anföra. I samma liktning
pekar slutligen Rahbeks utomordentliga
intresse för Horn-Claesson, den mest litteräre
bland kungamördarna, vilken han tidigt
upptäckt och vars dikter han gärna tryckte
i sina tidskrifter.
Rahbek gifte sig i augusti 1798 och hans
»Kamma» (Karin Margaretha, f. Heger) blev
snart nog själen i en litterär och kulturell
krets, som samlades i deras Bakkehus
utanför Köpenhamn. Till den räknade sig även
Gyllembourg. I en dikt av den 2 december
(förvarad i Kgl. Bibi. i Köpenhamn), som
kanske ej avsåg annat än personlig hyllning,
försöker han sig på en karakteristik av
Rahbek. Där ingå också mera personligt färgade
rader, som säga oss en hel del om vad denne
betytt för honom:
Tag mot den tack Dig hjertat sänder
Och som så rättvist helgad Dig;
Dig, som vid Bältens täcka stränder
Den första Danman var, som mig
Med vänskaps sanna känslor hälsat;
Och som med snillets glättighet
Mitt hjerta och mitt lynne frälsat
Från Misantropens dysterhet.
Til Dig, då Danmarks lag mig hägnar,
Til Dig, som första Danska vän,
Jag tacksamhetens offer ägnar
Som för Dit Land jag tänder än;
Och som tacknämligt jag skall nära
Som om det var den fosterbygd
Jag fick medborgarns löften svära,
Som gaf mig medborgsmannaskygd.
Vi skjuta det allmänna danska
perspektivet åt sidan tillsvidare och taga fasta på med-
give ndet, att Rahbek utövat ett visst
inflytande över Gyllembourg. Sannolikt — det
antagandet må vara tillåtet —- lämnades den
politiska ideologien ej oberörd därav. En
utgångspunkt för påverkan härvidlag finna
vi redan i Rahbeks av honom själv intygade
»antigustavianska» inställning (Erindringer,
IV, s. 236). Det ligger då nära till hands att
tyda de mera monarkiska tongångar vi
småningom förnimma från Gyllembourgs håll
som vittnesbörd om en sådan påverkan. Även
om spörsmålet är synnerligen invecklat, får
det nämligen anses säkert att Rahbek hade
en annan syn på problemet monarki —
republik än den mera fanatiske
ytterlighetsmannen Heiberg. Denne säger en gång, att
han och Rahbek sågo »månge Ting fra ganske
modsatte sider» och klandrar honom för de
många lovtal han hållit över prinsar, ministrar
och andra mäktige, låt vara med förklaringen
att han »ikke roeste dem uden for at sige dem
paa en fiin maade hvorledes de burde være»
(Tilskueren 1902, s. 666). Mot denna
meningsbrytning ter sig den karakteristik
Gyllembourg i den anförda hyllningsdikten ger av
Rahbek nästan som ett ställningstagande till
dennes förmån. Enligt vår kungamördare
hördes nämligen Rahbek predika dygd,
tolka »rena seders lof» och — heter det
vidare —
utan smicker för Dit Hof
Dess sanna Dygders värde höja;
Och utan frugtan för Dess magt,
Du vågar statens brister röja,
Då sanning dem i dager lagt.
Vid sidan av den kritiska inställningen
—• »statens brister» — finna vi här en positiv
bedömning av hovet, vars »sanna dygder»
icke förnekas. Ett sådant erkännande
väntar man sig knappast av en oresonlig
republikan. Intrycket att en förskjutning i
åskådningssättet ägt rum befästes ytterligare av
den nyårsdikt, varmed Gyllembourg kort
därpå uppvaktade Rahbek, denna gång med
litterära anspråk. Han hade tillbragt helgen
ute hos Claesson på Ludvigsborg och tydligen
på inrådan av denne beslutat framträda inför
offentligheten som skald. I ett brev skrivet
på nyårsmorgonen ber han nämligen Rahbek
införa de medföljande verserna i Den Danske
Tilskuer, om de ansågos förtjäna en sådan
heder, men i annat fall »sänka dem helt djupt
uti glömskans haf». Nu gjorde Rahbek
varken det ena eller det andra — utan lade helt
enkelt kvädet ad acta. Åtminstone efter-
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
