- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
393

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Gustaf Hilleström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

Fot. Almberg & Preinitz.

Seen ur »Brända tomten».
Svenska Dramatikers Studio.

teatern fingo se en ensemble, som till större
delen var ny för stockholmspubliken. Sture
Ericson motsvarade väl inte till det yttre
den bild jag gjort mig av Bo Svenningsson,
men hans uppsyn av bedrövad hundvalp
och röstens trötta ironi i förening med en
god psykologisk inlevelse resulterade i en
god scenisk verkan. Birger Malmsten gjorde
en neurastenisk folkskollärare, som pinade
både sig själv och omgivningen med sin egen
pina. Hans hysteriska ångest och oförmåga
till anpassning kommo till utbrott i en
våldsam anklagelse mot en osynlig mördargud,
vederbörligen teatraliserad av regissören.
Gunnar Nielsen var väl påtagligt imbecill i
samma seen och i den följande en verklig
teaterdjävul som beredskapssergeant och
bassplågare. Bäst fick han fram
nazistmentaliteten, då han försökte utveckla en grumlig
maktfilosofi ur sin kusin folkskollärarens
utläggning om allas kamp mot alla i naturen.
Erland Josephson var en hygglig furir och
därefter en intellektuell plågoande och
testningsentusiast för en ovanligt stryktäck,
fåraktig gymnasist. Curt Edgar gav en påtaglig
bild av dennes absoluta brist på intresse för
bokliga kunskaper och demonstrerade sedan

med uppriktig förtjusning sina
översittar-fasoner mot den kuschade lanthandlaren.
Carin Cederström gjorde en bra, men litet
onyanserad studie av en kallhamrad
rabies-smittad slampa. Fullt så lyckad var hon inte
som svettig piga i första scenen. Annika
Tretows största förtjänst var ett utsökt stumt
spel. Dagny Lind som mostern var
monumental i sin salvelsefulla giftighet. En
fullträff var hennes nynnande på »Tryggare kan
ingen vara», medan radions högtalarröst
delgav de lyssnande krigsrapporter,
arke-buseringar, mord, olyckor och
naturkatastrofer.

I sina Strindbergs-insceneringar på
Dramatiska teatern har Olof Molander visat sig
vara den store förnyaren av vår främste
dramatikers verk. Egentligen är han den förste,
som med tillhjälp av den moderna scenens
nästan obegränsade möjligheter, framförallt
i fråga om ljuset, förmått omsätta
Strindbergs fantastiska drömspelssyner i scenisk
verklighet. Tidigare medgåvo icke de
tekniska resurserna något restlöst
förverkligande av diktarens alltför komplicerade
intentioner. Därtill kommer den omvärdering

393

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free