Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk germanistisk forskning 1935-45 — en översikt. Av Gustav Korlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk germanistisk forskning 1935-45 —en översikt
Av Gustav K or l én
ET finns grundad anledning att
antaga, att den pågående nydaningen av det
tyska universitetsväsendet kommer att gå
ganska hårt fram över företrädarna för
germanistisk språkforskning ■—- frestelsen att
förblanda vetenskap och politik har här legat
alltför nära för att inte många, även av de
mest framstående germanisterna, skulle ha
fallit för den. Med tanke på det vakuum,
som sålunda de närmaste åren kan komma
att förefinnas i germanistikens egentliga
hemland, kommer den språkvetenskapliga
forskningen i andra länder utan tvivel att erhålla
ökad betydelse. Vid sidan av Amerika, vars
övervägande litteraturhistoriskt inriktade, i
Sverige kanske alltför litet beaktade
forskning för närvarande till stor del ledes av
tyska emigranter, tänker man härvidlag i
första hand på de nordiska länderna, där
språkvetenskapen på detta område kan falla
tillbaka på en lång och förpliktande tradition.
Det är därvid ingen tillfällighet, att
germanister i de nordiska länderna sedan
gammalt i så hög grad som varit fallet kommit att
vända sin uppmärksamhet åt problem inom
lågtysk filologi och lingvistik. Såsom Artur
Korlén påpekade redan 1906, har det funnits
två skäl härtill. Å ena sidan är det
obestridligt, att de flesta arbetsuppgifterna väntat
på sin lösning inom detta av tyska
germanister med några få undantag föga beaktade
område, å andra sidan har också den nordiska
språkforskningen haft ett särskilt intresse
av att lågtyskan historiskt klarlagts i sina
huvuddrag, detta med tanke på den
dominerande roll lågtyskan spelat under ett visst
skede av de nordiska språkens utveckling.
Så har det kommit sig, att den bredast
anlagda sammanfattande undersökningen av
lågtyskan från äldsta tider till våra dagar,
alltså det språk som talats och fortfarande i
dialekterna talas av befolkningen i norra
Tyskland, utförts av dansken Christian
Sa-rauw. Denne var en språkvetenskaplig
universalbegåvning av stora mått, som sysslat
med så skilda uppgifter som grekisk, keltisk,
slavisk, semitisk och germansk
språkforskning. Inom sitt huvudområde såsom professor
i tyska språket och litteraturen vid
Köpenhamns universitet (1916—25) har han lämnat
viktiga bidrag till Goethe-forskningen och
därjämte i sina Niederdeutsche Forschungen
I—II (1921—24) skapat ett för all kommande
lågtysk forskning såsom materialsamling
grundläggande arbete. Från andra nordiska
länder kan man från senare tid nämna finnen
Pekka Katara med en rad lågtyska
texteditioner och grammatiska undersökningar samt
norskan Ingerid Dal, som med en bred
allmängermansk skolning — hon innehar
professuren för germansk, inbegripet engelsk
filologi vid Oslo universitet ■—- framför allt
sysslat med lågtyskans äldsta litterära
gestalt, den s. k. fornsaxiskan.
Den mest samlade insatsen inom lågtysk
språkforskning från nordiskt håll har
emellertid utan tvivel utförts här i Sverige. När
det gäller att förklara, varför så blivit fallet,
måste man framför andra nämna två namn,
den lågtyska filologins Altmeister, Conrad
Borchling i Hamburg, och professorn i tyska
språket vid Lunds universitet, Erik Rooth.
Den senare har själv i sin uppsats Der Anteil
der Schweden an der Erforschung der
nieder-deutschen Sprache und Literatur
(Nieder-deutsches Jahrbuch 1942/43) pekat på den
avgörande roll Borchling spelat som
»An-reger, Berater und Kritiker», när det gällt
svenska arbeten, enkannerligen
doktorsavhandlingar i lågtysk språkvetenskap. Den
personliga kontakten med Sverige upptog
Borchling redan i slutet av förra århundradet
vid en studieresa till vårt land i avsikt att
katalogisera det utomordentligt rika förrådet
av medeltida tyska handskrifter i svenska
bibliotek. Senare blev det av betydelse, att
några av våra ledande germanister under
sina utbildningsår kom att tjänstgöra någon
tid såsom lektorer och assistenter vid
universitetet i Hamburg, bl. a. professorerna Erik
Rooth i Lund och John Holmberg i Uppsala.
I Hamburg verkade också som professor i
lågtysk filologi sedan 1923 Agathe Lasch,
den medellågtyska grammatikens
grundläggare och skarpaste huvud. Även till henne
står icke blott svensk utan överhuvud
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
